AMBIENT / ELECTRONIC / EXPERIMENTAL / ALTERNATIVE

Hoppfullt vemod och hjärtskärande melankoli. Hösten är räddad.

Som en hyllning till albumet Riceboy Sleeps kommer nu, 10 år senare, Jónsi och Alex Somers uppföljare kallad Lost & Found. Sägas ska att det inte är en rak försättning, utan snarare ett ”syskonalbum”. Det vill säga att det inte är samma orkestrala upplägg som på Riceboy Sleeps, för den som kollat Youtube. Visst plockar Jónsi fram stråkgitarren, men mer akustiskt än så blir det inte. Nej, Lost & Found är en utflykt med modularsynthar, inspelade pianoslingor och diverse mickade kassettbandsexperiment. Låter det skumt? Ja, den här musiken har en introvert prägel som inte är för alla. Men det skapar något fantastiskt vemodigt, om än kaotiskt i sin uppbyggnad. Mitt i allt finns det alltid en strimma av hopp och dur-klingande toner. Som med Sígur Rós (som Jónsi är ena halvan av).

Första lyssningen drabbade mig. Nu må jag var mottagligare än många andra för den här typen av musik i det isländska soundet, men låtarna fullkomligt sög in mig i den totala melankolin albumet erbjuder. Här finns matiga låtar med allt från 5 till 18 minuter. Närmast ointagligt rent känslomässigt, men det är en investering i själen kan jag lova. Jag kan till och med känna hur låtarna förändrar mitt beteende en dag när jag kört plattan några varv. Sådant händer allt mer sällan nu för tiden.

Jónsí och Alex är konstnärer och allt som kommer med i paketet. Det finns nog de som tycker att det här är über-pretentiöst och bara sävligt. Men som jag sa – det här är inte för alla.

Men själv återkommer jag maniskt till albumets låtar. Svårt att välja en favorit eller mäta den ena mot den andra. Det är sex spår som gemensamt klockar in på närmast exakt en timmes åktur i ren melankoli. Är du inne på ambientspåret och gillar den här subgenren – då är hösten räddad.

SPOTIFY