SYNTHWAVE

Det är sällan jag skriver en recension där betyget är så extremt talande för den totala upplevelsen. Det här är med andra ord den totala mitten.

Jordan F (Jordan Faeghi) från Sydney vet precis vilket recept man ska använda när man gör synthwave med kvalité. 80-talskänslan, feta syntbasar, brassljud, pitchbend, 808-cowbell, handclap… ja, ni som likt undertecknad är invigda i sekten kan ingredienserna. Jordan F är dessutom duktig på att snickra snygga slingor och melodier, men det är där det tar stopp. Det blir lite som en målarbok med färdigritade figurer där man bara fyller i färgerna. Resultatet blir med andra ord snyggt, men det blir inte speciellt spännande eller nyskapande.

Sedan medger jag att det händer något när Jordan F lånar in fantastiska Dana Jean Phoenix, som andra band i genren också minst lika lyckosamt lånat in (Timecop 1983, Night Crawler etc). Jordan F har även till tre efterföljande spår lånat in Morilla, Quails och Le Cassette. Sistnämnda är ett av mina favoritband i genren och just i den låten - ”Under The Sun” - händer det plötsligt något som jag väntat på hela skivan – den öppnar sig och visar något annat än yta. Där finns den nerv som jag tycker de framgångsrika synthwavebanden presenterar bättre. Kanske är det Adam McNabs röst som ger mig trygghet, men det händer något helt enkelt. Även näst sista spåret ”Galaxy Train” är en bra låt.

Timelines är inte bortkastad tid ska dock tydligt sägas. Jag har lyssnat en hel del på den och då inte bara i syfte att recensera den. Nej, jag tycker ärligt talat att det är rätt anspråkslös och skön lyssning med de rätta ingredienserna för att göra synthwave. Men nu börjar det bli väldigt många band där ute som visar att de ”kan sitt skit” så jag tror att Jordan F får koppla ur autopiloten, kolla på lite sköna 80-talsfilmer, spela lite arkadspel, starta DX7:an och vässa sina låtar för att bli något annat än bara ”ok”.