EBM / ELECTRO

Calle Nilsson (Lucifer´s Aid) har grävt i sina ljudarkiv och hittat några bortglömda låtar som gjordes för över tio år sen. Då de skiljer sig rätt radikalt från det han gör numer så får de släppas under namnet Kamrat. Sorglös och okomplicerad musik för både dansgolv och vardagsrumsparkett.

Inte ens under vapenhot hade jag gissat att det var Calle som låg bakom den här EP:n. Men det har ju sin förklaring i att jag i det närmaste injicerat Lucifer´s Aid de senaste åren och förknippar just det soundet med distgeneralen från Stockholm.

Hur låter då det här lilla sidoprojektet? Well, Det är lekfullt och extremt dansant. Soundmässigt hamnar det någonstans där melodiös EBM och klubbig electro möts. Jag kommer att tänka på de där banden från 90-talet som blandade in mycket melodier i sin tunga synth; Aircrash Bureau, Blind Vision och Brigade Werther för att nämna några.

Vi blir serverade två låtar på svenska och en på tyska där den sistnämnda, Ich Weiss, är den som sticker ut mest med sitt stompiga driv och sin monotona sång. De svenska bidragen; När Man Faller och Kan Du är egentligen lika bra, men det är något med Ich Weiss som klickar till i huvudet på mig.

Igenkänning? Ja, kanske.

Nostalgi? Högst troligt.

Även om musiken känns som att den är gjord med glimten i ögat och kanske mest ska ses som ett roligt sidospår är det ändå väldigt svårt att sitta still när man lyssnar. Och tre låtar på tolv minuter är ju som gjort för att använda repeatfunktionen.

Vågar vi hoppas på att Kamrat blir årets sommarplåga?

SPOTIFY