• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM

Nästan 35 år in i karriären fortsätter Claus Larsen att med oförminskad styrka leverera sin klassiska EBM. Man måste bara imponeras av drivet, passionen och den höga lägstanivån. 17 låtar på 80 minuter är en mastig bakelse att få i sig, men det är samtidigt inte alls säkert att ”Last Station” hade gagnats av kortare speltid.

Efter Leæther Strips comeback 2005 har utgivningstakten varit extremt hög. Det har fullkomligen sprutas ut album, coveralbum, limiterade remixalbum och digitala coverlåtar från Strip Farm-studion. Jag vet att många har tappat bort bandet under dessa år och det är väldigt synd. För fokuserar man på de renrasiga, officiella albumen så finns det massor av godis att hitta där. Och ”Last Station” är inget undantag.

 

Det första som slår är att det framförallt är fokus på LÅTARNA. För här handlar det om bra låtar som fastnar tämligen omgående. Många andra bodyband tappar bort låtarna i jakten på den där perfekta basgången. Men herr Larsen är alldeles för rutinerad och passionerad för att ramla i den fällan. Låtar som Dead Soldiers, Epitaph Sidelines och I Don´t Know You kommer med största sannolikhet få alla bodyälskare att spontandansa med ett leende på läpparna.

 

Skivans uppbyggnad och den stora variationen i tempo gör att det blir en både intressant och vital upplevelse. Klassisk Larsen-EBM varvas med mer melodiska, poppiga alster och vidare till mer electropunkiga Klutæ-bangers. Visst, det finns ett par, tre utfyllnadslåtar som inte riktigt når fram, men som helhet är det inte mycket att klaga på här.

Och som jag var inne på tidigare så är den långa speltiden ett stort plus. Alla nyanser kommer fram och man får en helhetsbild och förståelse för hur viktigt det här formatet är för Claus.

Ett gediget album med extremt bra låtordning. Det räcker så.