ELECTRONIC / DANS

2017 debuterade Lizette Lizette med albumet ”Queerbody” som var tyngre och mörkare än nya albumet ”NON”. Vilka är skillnaderna och hur låter det?

Jag kan börja med att konstatera att jag gillar ”NON”. Många av låtarna har ett näst intill ambient sound och LL:s röst funkar utmärkt till det. Stundtals låter hon som Shirley Manson, sångerskan i Garbage, vilket är ett gott betyg i min bok. Överlag är LL:s röst en ljuv viskning, näst intill förförisk, nästan hela skivan igenom.

Musikaliskt påminner en del låtar på ”NON” lite om band som The Beloved i sina bästa stunder. Den enda låten på albumet som håller ett något högre tempo än de övriga sju bär samma titel som skivan, ”NON”, en låt som definitivt passar på dansgolvet. I övrigt rör sig LL mellan orientaliska tongångar och chill out. Att Lizette Lizette dessutom visar att hon inte är rädd för att ta sig an nya utmaningar och prova nya vägar för att inte fastna i ett fack genom att välja att att göra något som är om inte diametralt motsatt det hon gjort tidigare så i alla fall något som skiljer sig rätt markant från debuten känns positivt. Den höga kvaliteten på Lizette Lizettes röst märks inte minst i låten Moonland och i framtiden hör jag gärna att hon lånar ut den till samarbeten med exempelvis Familjen eller Stockholm Noir för att nämna några.

SPOTIFY