• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM

Lucifer´s Aid är tveklöst ett av de bästa banden som kommit fram inom EBM-segmentet på senare år. Det pardonlöst hårda anslaget piskar upp ett sväng som många andra band i genren inte ens är i närheten av. Lägg till ypperlig mix och produktion och du har ännu en fullträff signerad Calle Nilsson.

Att konsumera Klinik, Nitzer Ebb och Front 242 sedan de unga tonåren sätter uppenbarligen sina spår. Det råder nämligen inget som helst tveksamheter över att det faktum att det är de belgiska och engelska hjältarna som mejslat ut soundet hos Lucifer´s Aid.

Det hårda och kompromisslöst raka mixas med ett funkigt driv och en ren, klar ljudbild.

Allt annat onödigt tingeltangel är noggrant borttaget.

Det som återstår är det vi kallar Electronic Body Music.

 

Intensiteten på ”Destruction” är hög redan från spår ett.

Inget intro, ingen mjukstart.

Blytunga Give You Control attackerar dig direkt som en galen Greyhound släppt ur sin startbox och följs av singelsläppet och käftsmällen Into The Void.

Redan där känner man som lyssnare att ”det här kommer bli en jävla resa”. Men faktum är att fokuset och greppet om dina sinnen bara ökar helt skoningslöst under plattans gång. Mycket av den känslan beror troligen på låtarnas längd. Hela albumet klockar in på knappt 39 minuter.

Hur det är möjligt? Calles reglage går uppenbarligen till 11.

 

Låt efter låt gör processen kort med alla de tvivel du möjligen hade. Och i låt efter låt visar Maestro Nilsson vem som är the undisputed champion of stålhårda beats.

Det har gått fyra långa år sedan förra skivan, ”Panic”, släpptes och att återkomma med den här kvartersbomben är både imponerande och mäktigt.

 

Har man väl överlevt till mitten på skivan kastas In This Room och No Return in i ditt ansikte likt en handduk dränkt i batterisyra. Helt sanslöst bra. Två av årets bästa låtar direkt efter varandra? Galet!

Skivan avslutas med den bråkiga We Are Strong som inte hade varit malplacerad på ”Fuck Up Evil” med sina gitarrsamplingar och ettriga trumprogrammering.

 

Vad säger man?  Hårdare och bättre än så blir inte EBM idag. Man kan nästan höra den kollektiva sucken från världens alla bodyband när de får lyssna på den här besten för första gången. Det kommer inte stärka deras självförtroende, om jag säger så.

Framförallt inte när de får höra att skivan skrevs, spelades in och mixades på 4 veckor...

 

För att uttrycka det här enkelt: Lucifer´s Aid är, i mitt tycke, världens idag bästa band inom EBM.

Högsta betyg. Igen.