Lucifer´s Aid –”Control Yourself”
EP Mattias Larsson 2017-05-30
Mycket bra!
EBM / INDUSTRIAL / NOISE
Lucifer´s Aid fortsätter att mangla allt i sin väg. Med ett i grunden belgiskt sound som den här gången har kryddats med brittiska influenser har det blivit dags att komma på en ny synonym för blytungt.
Det är skitigare. Det är mer aggressivt. Det är bara att spänna fast sig och be en bön.
Debutplattan från Lucifer´s Aid, New to Reality, var en av förra årets absoluta höjdpunkter inom den tyngre, elektroniska skolan. En sanslöst tung mix av Dive och Front 242.
Nu, bara ett knappt år senare, landar en ny EP från mastermind Calle Nilsson och positionerna har flyttats fram. Soundet har på ett subtilt sätt skärpts till och det är om möjligt ännu mer ”in your face” än tidigare.
Titelspåret börjar tungt och växer sakta till ett vidunder. Efter en minut släpps alla spärrar och det är en förkrossande lavin av distade ljud, stenhårda beats och en röst som ömsom väser, ömsom ryter.
Fullständigt kompromisslöst.
”Hear Me” är mer rakt på sak och här hörs de brittiska influenserna jag tidigare nämnde. Det är smutsigt, grått och galet tungt. Calles vrålande för tankarna till Dean Piavani i Portion Control, det är samma överstyrda, näst intill distade slutresultat.
Jag måste också nämna produktionen som är top notch. Kompakt, rent och stort på samma gång som det är svärta och råhet i ljudbilden.
Låt nummer tre går under namnet ”Distraction” och är väl den minst direkta av låtarna. Monotonin och tyngden finns där, men den är lite svår att greppa tag om. Det krävs många lyssningar för att jag ska komma ihåg den efteråt. En typisk B-sida, om vi ska prata vinylspråk.
”Får vi inte dansa snart”? frågar ni då.
Det kan ni ge er fan på att ni får!
The Normal/Daniel Miller-klassikern ”T.V.O.D” är sista spåret ut och då är det bara att snöra på sig kängorna och börja röja på dansgolv, gator eller hemma i vardagsrummet.
Det är inte speciellt likt originalet, såvida inte originalet har fått i sig anabola och kokain på en tvivelaktig efterfest.
Det är skitigt. Det är punkigt. Och förmodligen blir det årets sommarplåga bland oss som tycker att musik ska byggas utav dist.
I höst kommer album nummer två och jag kunde inte vara mer förväntansfull efter den här attacken.
COPYRIGHT (C) 2023