• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

INDUSTRIPOP

Conny Fornbäcks egensinniga industripopprojekt Majestoluxe fortsätter att sätta sig på tvären. Över fyra spår levereras elektronisk alternativ musik som inte smeker medhårs överhuvudtaget. Udda, märkligt och befriande kaxigt.

Inledande Assertive Indifference låter som om Yello idkat umgänge med DAF. Det går att dansa till, men du kommer av dig hela tiden då den skeva bakåframrytmen jävlas med lyssnaren så att det känns som du är med i filmen ”Inception” efter två minuter.

Instrumentala Money Mules känns mer som ett outro än som en riktig låt. Den står och trampar vatten i fem minuter och sänker mitt humör på ett otrevligt sätt. Jag dristar mig till att kalla låten för ”onödig”.

Sen blir det våld.

Den krypande industriella och bisarra Humanity is Vile med á;GRUMH-sångaren J3 sEUQCAJ vid micken skapar kaos på ett trevligt sätt. Den lär inte fylla några dansgolv, men den kommer garanterat få omgivningen att ifrågasätta din mentala hälsa om du spelar den högt.

Denna överraskande á;GRUMH-koppling fortsätter i avslutningsspåret El Popeah, där den gode Conny plankar det belgiska bandets klassiska basljud så att det faktiskt låter som något från ”A Hard Knight’s Day”.

Jag killgissar att låten är en homage till bandet i fråga och det funkar faktiskt riktigt bra. Den återställer i alla fall mitt goda humör och lämnar en bra eftersmak av den här EPn.

Om du har tröttnat på synth som räddhågset följer alla mallar så hittar du både ett andningshål och en oberäknelig kompis i Majestoluxe.