INDUSTRIAL

Conny Fornbäcks alter ego Majestoluxe är tillbaka med platta nummer två. Det är fortfarande en väldigt säregen och högst okommersiell elektronisk musik vi pratar om och det är egentligen ingen idé att försöka placera det i ett fack.

Musik som å ena sidan är nästintill beroendeframkallande i sin monotoni och som å andra sidan irriterar dig som en närgången insekt med densamma.

Jag lider ju av den där åkomman att jag ska jämföra musik jag lyssnar på med någon annan grupp eller artist för att förklara för andra hur det låter.

Och varför skulle jag bryta en sådan fin ovana?

Majestoluxe kombinerar minimal, experimentell techno med Severe Illusions skeva ljudlandskap och Daniel B Prothése obstinata låtuppbyggnad och har därmed ett tämligen unikt sound som inte lämnar någon oberörd.

Nästan alla låtar (6 på vinylen, 9 på den digitala versionen) har den egenskapen att man sitter och tänker ”vad fan är det jag lyssnar på”? De beter sig som en tjurig unge på ett barnkalas och det är egentligen inget man kan göra något åt av förklarliga skäl, det är bara att acceptera och försöka ha kul ändå.

Allra roligast har jag tillsammans med albumöppnaren PEP och den nästan dansanta Hedonic Treadmill då de är snäppet mer inställsamma än sina kompisar.

Jag kan tycka att det finns något befriande i det här lekfulla och icke-kommersiella som inte försöker ställa sig in överhuvudtaget. Men det är dock en balansgång, för är man inte på rätt humör när man lyssnar så framkallar ”Secondary Sanctions” snarare migrän än lyckorus och det gäller därför att välja sina lyssningsstunder med omsorg.

I framtiden kommer jag nog att sätta på den här plattan när jag har dagar då jag inte vet vad jag vill lyssna på. Bara nollställa hela det centrala nervsystemet med en av Sveriges mest udda och skönt knepiga artister.

Och sämre kan man ju ha det.

SPOTIFY