• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

NOISE / INDUSTRIAL

Den tyska oljudsmakaren är tillbaka igen med ännu hårdare rytmisk noise att dansa, slåss, älska eller vräkas till.

Då det förra albumet från 2018 var ett av det årets bästa album var mina förväntningar högt ställda. De infrias bara delvis.

Jag älskar den här typen av hjärndöd musik. Distade rytmer som bildar någon slags sinnessjuk dansmusik. Band som Converter, Imminent, Synapscape och Asche har utmanat mina trumhinnor i över 20 års tid. Maschinenkrieger KR52 är en nyare bekantskap som för tankarna till Patrick Stevens projekt Hypnoskull. Rytmerna slår nästan knut på varandra i sin iver att få till maximalt sväng med små medel.

När det fungerar som allra bäst blir det blytungt och helvetiskt funkigt, ungefär som ett Prodigy från helvetet. Tyvärr tycker jag att tempot överlag är för högt, det är i de långsammare låtarna som svänget verkligen kommer fram ordentligt. Och då den här typen av musik med fördel avnjuts i ett sträck snarare än enstaka låtar så blir det än mer påtagligt.

Men, jag ska inte gnälla i onödan. Det är ett stabilt och effektivt album som av någon outgrundlig anledning gör mig på bra humör med sin dysfunktionella charm och höga energi.

För den som vill upptäcka bandet är det här en bra utgångspunkt. Men ni kommer troligen, precis som jag, att uppskatta föregångaren ”Riot” ännu mer då den var mer varierad och galet hård. Tuff musik för tuffa människor helt enkelt.