• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

NOISE / INDUSTRIAL

”How can less be more? More is more”.

Yngwie Malmsteens klassiska citat kommer väl till pass när man ska beskriva musiken på den här skivan. Det är rytmisk industri med alla reglage i botten. Skoningslös högtalarpajande och tinnitusframkallande rytmisk noise som inte tar några fångar.

Bara bandnamnet och albumtiteln skvallrar om att det här inte är någon futurepopplatta du har framför dig. Att lyssna på ”Riot” känns nämligen som att befinna sig mitt i Ardenneroffensiven. Total attack från första sekund.

Distade missljud möter omänskliga och monotona maskinella rytmer i en produktion som är så klaustrofobisk och ”in your face” att lyssnande i hörlurar blir närmast psykiskt påfrestande.

Det är ett mycket gott betyg i min bok.

Musiken bär vissa likheter med Hypnoskull, Peoples Republic of Europe och Imminent fast mer brutalt. Allting har skruvats ett varv extra här. Men det höga betyget försvaras av att man kommer in i låtarna snabbt, hur konstigt det än må låta.

För trots att musiken är så extrem så har jag ändå lyckats plocka ut flera favoritlåtar.

Against The System har ett närmast funkigt groove mitt i allt kaos. Som om Prodigy och Feindflug hade korsbefruktats och körts i en betongblandare.

Monitoring har ett nästan trip-hopaktigt beat, djupt begravt i distortion och Harsh Damp är bara så kompromisslös, rå och monoton att det inte går att värja sig.

Det finns helt enkelt något här som gör att man inte kan stå emot. Man kapitulerar och låter bara musiken hamra sig in i både kropp och psyke.

Tycker du att Dive är för poppigt? Anser du att tidiga Wumpscut är riktigt rått?

Well, här har du något som får de banden att likna Pet Shop Boys vid en jämförelse.

”Riot” av Maschinenkrieger KR52 vs. Disraptor kan mycket väl vara det hårdaste jag hört.

FOTO HELENE SHIPPEY