FUTURE POP / ELECTRO GOTH

Två steg framåt och två tillbaka.

Brittiska Massive Ego är tillbaka. Deras förra album Beautiful Suicide gav jag inga toppbetyg, så jag hade väl hopp ett annat grepp när jag satta Church for the Malfunctioned i öronen. Jag gillar Massive Egos koncept och medlemmar ska dock sägas. Jag gillar lekfullheten och deras texter.

Den här gången har bandet slipat vampyrtänderna något och presenterar ett något hårdare, electrogotigare sound. Tyvärr är det fortfarande väldigt generic futurepop-presets som gör att den välproducerade (nästan överproducerade) ljudbilden dränks i klichéer. Första singeln ”Digital Heroin” är ett lysande exempel på hur illa det kan gå. I övrigt är väl låtsamlingen helt ok. Det är (mastiga) 14 spår och skaffar du dubbelplattan – ja, då har du 10 remixer att ploga om du inte har fått nog.

Starkast lyser albumet i mitten med ”Point of no Return” och ”Super Selfie Superstar”. Där finns något som andra band i genren inte manifesterar lika träffsäkert. Plötsligt harmonierar allt och klichéerna fungerar som de ska. Likaså mot slutet med ”Is The Universe Trying To Tell Me Something?”. En cover på And One-låten ”Military Fashion Show” dyker också upp mot slutet. Helt onödig dessvärre.

Även detta album landar på betyget "OK" och det känns lite tråkigt kanske, men jag flaggar ändå för att Massive Ego är ett band som håller ihop konceptet på ett bra sätt. Att låtarna flyger lite vingligt är förstås trist, men i den elektroniska vampyrsfären med fans av Blutengel och Ashbury Heights kommer den säkerligen att spelas friskt.

SPOTIFY