ELECTRONIC POP

Stor låtskrivartalang bjuder på en härlig blandning.

Bakom namnet Mono Dancer hittar vi svensken Andreas Lindbergh som med kunskap och passion vrider fram sin electropop med både hårdvara och mjukvara. Där många artister stoltserar med prestationen att just skruva fram musiken med hård- och mjukvara lägger Andreas in en till växel. Han är nämligen en sanslös låtskrivare. I internationell klass skulle jag säga. Slagkraftiga refränger blandas med catchy hookar och trallvänliga slingor.

Lyssna nu bolag och artister, för här finns låtar som i munnen på vilken etablerad artist som helst enkelt skulle hamna topp-tio på DigiListan i P3. På riktigt. Men hur ställer sig då Mono Dancer själv som artist i sammanhanget? Nja, lite mer anonymt.

Nodes släpptes från början som tio ”singlar” – eller gott och väl låt för låt på Spotify. Kanske är det Nodes brist att, trots hur välskrivet allt är, så är totalen och likriktningen något för svag. Det har jag tagit hänsyn till i betyget.

Jag har också tagit hänsyn till att jag inte riktigt upplever att Andreas tar för sig i artisteriet. Det här är modern pop. Tänk inte synthpop. Tänk snarare när Kent var som mest elektroniska. Ja, det finns inslag av gitarr också, så den parallellen går inte ducka - hur sliten den än är. Speciellt i en låt som ”Us”. Och trots Andreas intresse för hårdvara är det soundmässigt inte det som skiner igenom utan istället mest kärleken till pop. Inte minst genom den snygga tolkningen av Fleetwood Macs ”Little Lies”.

Jag sög länge på det här betyget. Det som höjer är Andreas som låtskrivartalang. Det som sänker är att jag saknar sammanhållningen som platta och profileringen av Mono Dancer. På nästa släpp vill jag höra Mono Dancer hålla ihop konceptet med en tydligare röd tråd. Både materialmässigt och i mixerbordet. Men jag understryker att det här är en artist att uppmärksamma. Och ni som letar låtskrivare – först till kvarn.

SPOTIFY