SYNTHPOP

Episode MMXVI: A New Hope.

Man blir luttrad genom åren. Allt mer svårimponerad och allt mer kritisk. Desto enklare blir det dock att höra när något låter riktigt bra. NORDIK SONAR är en ung, svensk, fräsch duo som blåser stort hopp för synthpop både i Sverige och ute i världen.

LYNX LYNX slog ner som en blixt i min dator. Förlaget skickade mig länken till NORDIK SONARs SoundCloud och de snygga pressbilderna skapade förväntningar. Ett klick senare kom välproducerad, fräsch synthpop ut ur högtalarna. Sånginsatserna delas mellan Benjamin och Linus som bägge är utmärkta sångare och som klippt och skurna för den här genren. Ibland röstmässigt väldigt likt Andy Bell faktiskt. Väldigt passande eftersom NORDIK SONARs synthpop ligger väldigt nära Erasures musik även om det uppenbart finns modernare referenser.

EPn innehåller fem skimrande, oerhört välproducerade spår. Första låten ”Magic” är en hit. Kanske några takter för lång, men grym. ”Body Language” tar dig till Pet Shop Boys bästa discostunder och borde få snålvattnet att rinna på Alcazar. ”I Am Leaving You” är en lugnare låt där Linus röst blir otroligt lik en ung Andy Bell. Jag kommer även att tänka på gamla Secret Service. ”Catch 22” är synthpop i midtempo och sedan avrundas EPn med den vemodiga ”LYNX LYNX” som har ett mörkt och ensligt slut.

Äntligen lite nytt blod i en syrefattig scen. Äntligen lite nytt hopp. Vi hoppas på en lång karriär för NORDIK SONAR. Lång och internationell.

SPOTIFY