Infinite Summer är ett lika intressant som att se målarfärg torka på väggen. Solen skiner väldigt svagt i vinterkylan och någon känsla av oändlig sommar får jag verkligen inte.

Vintern håller grepp om det avlånga Sverige. Många drömmer sig säkerligen bort till den avlägsna sommaren med välbehövlig energi från solen. Kanske försöker Michael Lovett, Sarah Jones och Charlotte Hatherley i det Londonbaserade electropoptrion NCZA Lines att få till denna sommarkänsla med sitt andra studioalbum Infinite Summer.

NCZA Lines kallar sin musikstil för "CS-80", uppkallad efter den analoga synthen Yamaha CS-80 som tillverkades mellan åren 1976-1980. Den enklaste beskrivningen om genren är att den är väldigt dansant 80-tal. NCZA Lines sound påminner om deras landsmän Monarchy och Hot Chip. Trots de lovande orden som byggs upp i själva beskrivningen, finner jag flera liknande problem med Infinite Summer som jag fann med det ryska synthpopbandet Tesla Boys album The Universe Made of Darkness från 2013. Dels är flera av albumets låtar i ett lågt och segt mid-tempo som har väldigt dålig variation. Sedan tycker jag verkligen inte att Michael Lovetts sångröst lyfter låtarna till någon önskvärd nivå. Det är "Two Hearts”, som är senaste singeln från albumet, och den har en snygg melodiuppbyggnad till refrängen.

Istället för sommarkänsla efter en genomlyssning känner jag mig snarare kall och frostig inombords. Om du är en stor 80-talsdyrkare så är kanske detta album är något för dig, men för mig som är född på 80-talet och tycker att artister snarare ska inspireras av än att vara nostalgiskt 80-tal så är det inget för mig. Jag tycker de ska applicera influensen till den samtida kontexten. Med det sagt är detta albumet så inget för mig eller någon annan i den yngre generationen.

SPOTIFY