Perjantai betyder fredag på finska. Och det är väl en alldeles utmärkt titel då den här plattan framkallar samma känsla som man får när man tar den där första fredagsgroggen efter att ha kommit hem efter en lång arbetsvecka och har en kväll på stan framför sig.

Inledande ”Perjantai” blåser mig nästan av stolen med sina feta basgångar och sätter tonen för hela skivan. De efterföljande spåren ”Kapinaan” och ”Stressi” adderar bara till min inledande känsla, det här är en klockren platta att spela på förfesten. Det är svårt att inte ryckas med och även om man inte kan ett ord finska så förstår man nästan vad det handlar om; att ha så inihelvete roligt det bara går innan måndagen kommer.

 

Det är galet tungt och fantastiskt välproducerat. När jag lyssnar i hörlurar så är det sånt tryck att jag nästan får en panikattack. Helt underbart.

 Seppo Ahlstedt och Janne Vilen har verkligen lyckats få plattan så tung att den slår undan benen på sina konkurrenter. Jag skulle kunna nämna ett dussin band i samma genre som borde ta kontakt med bandet för att producera sina kommande plattor, för det här är bland det brutalaste jag hört sen Pouppée Fabrikk släppte sin senaste platta The Dirt.

 

Vi bjuds på tolv låtar och fem remixer utan att plattan känns för lång, vilket är en bedrift i sig.

Det finns ett par spår som har lite lägre tempo och lugnare vokala inslag, men till största del är det fullt ös-medvetslös som gäller. Lyssna bara på ”Narsisti” eller ovan nämnda ”Stressi” så lovar jag att ni kommer vilja starta ett upplopp. Fast på ett bra sätt.

 

”Men de sjunger ju på finska”? Kanske en del av er säger då. Ja, det gör de sannerligen och det finska språkets kantiga och hårda uttryck passar alldeles förträffligt till den här typen av musik.

Det är kanske inget ni ska sätta på när ni har era svärföräldrar på besök första gången, men inför fredagens bataljer på stan, hur de än må se ut, så har ni ert självklara soundtrack här.

 

Osta ihmeessä! Et tule katumaan!

COPYRIGHT (C) 2023