INSTRUMENTAL SYNTHWAVE

Orax går djupare och presenterar postpunkig synthwave.  Precis som jag vill ha den.

Italienaren Orax Dumollard är producenten bakom projektet med samma namn – Orax. För den som tycker att nyanserna i synthwave är få och otydliga ska sägas att Orax särskiljer sig rätt rejält och har en mörk och nästan postpunk/new wave-mässig twist. Filmiska sinnesstämningar i moll som leker med gitarrljud och distade pianon. Allt med en rätt dansant grundplatta. Det som för några år sedan fick mig att fastna för Orax var låten ”Missing”. Fortsättningen blev en glad upptäckt där jag lärde mig uppskatta det personliga uttrycket Orax ger sina låtar med enkla, vemodiga slingor och basgångar som byggs upp mot snygga refränger.

Orax är produktiv. Redan förra året kom plattan – Cometa. Mycket är sig likt och det är bara nyanser som ger olika uttryck. Möjligen går Deeper – djupare (lämpligt nog). Den lutar sig tillbaka med ett större allvar och gör ett svartrockigare intryck. Som att ge en 808:a till Sisters of Mercy. Eller som en mardröm tonsatt av Robert Miles. Mer akustiska ljudbilder, oavsett det är pianon, elbasljud eller gitarrljud. Min enda invädning är nog ett halvlökigt gitarrsolo i "Bounty Killer", som i övrigt är en bra låt. Favoriter är annars ”Elephants”, ”Spirit” och ”Presence”. Sedan har vi det riktigt röjiga spåret ”Out of Nowhere” som nästan blir aggrotech.

Det enkla, vemodiga och filmiska är det som trollbinder mig med Deeper – ja, och Orax musik generellt ska sägas. Ett behövligt och viktigt komplement till den övriga skörden av synthwaveplattor i år.

SPOTIFY