SYNTHWAVE

Italienske Orax Dumollard är tillbaka med starka melodier och samplade gitarrer.

Det är väl typ vartannat år som vår vän Orax dyker upp med ett nytt album vilket får ses som produktivt, men inte ovanligt i synthwave-genren. Som vanligt lyfter jag Orax personliga stil och karaktär i musiken. Den har han förstås använt sig av igen. Albumet ”Film” har sedan inte mycket med film eller soundtrack att göra. Visst – det finns alltid ett skimmer av filmmusik i både Orax musik och dito synthwave, men jag skulle jag nog säga att det här inte kan betraktas som ”soundtrack” eller tema-album. Där finns det andra artister som tagit konceptet längre. Nej, jag skulle nog säga att Orax dessbättre snarare har fokuserat på melodier och harmonier – precis som vanligt. Grazie.

En sak sticker dock ut mer än vanligt och det är mycket gitarrer den här gången. I låten ”Land of Crosses” tar han det till och med så långt att det blir blues. Annars är det som vanligt de delay-smäktande pianoljuden som Robert Miles-aktigt hamrar Orax melodier. Detta görs i flera bra låtar. Personligen tar jag med mig både ”Miriam’s Night” och den superpampiga ”Fatal” som albumets bästa låtar.

Jag har alltid varit nöjd med det Orax gör. Att han håller sig till samma koncept och modos operandi i den kreativa processen ser jag som något positivt. Där kan samplade gitarrer vara ett klokt sätt att skapa variation, men här näst står Orax inför en stor utmaning med att utvecklas. Han har låtskrivarskickligheten, så jag lyssnar glatt på Film till nästa platta kommer – och hoppas på det bästa.

SPOTIFY