Benjamin:

Super spinner delvis vidare på det sound som presenterades på Electric det vill säga ett sound som flirtar med dagens dansmusik benämnd EDM. Till skillnad från Electric så finns här även några mer eftertänksamma spår som delvis för tankarna till duons i mina ögon bästa album Behaviour. Låtmaterialet på Super är betydligt starkare än på föregångaren, speciellt på andra halvan av albumet. Neil och Chris har inte på långa vägar tappat sin fingertoppskänsla för att skapa vacker elektronisk popmusik.

Man kan säga att Super är indelad i två halvor. Hade det varit en LP hade ena sidan fått namnet Okej och andra sidan Super. Första sex spåren är okej och där finns singeln "The Pop Kids" och även "Twenty Something" som jag gillar. Två direkta elektroniska poplåtar som fungerar.

Jag tycker dock det är först från "Inner Sanctum" som är spår sju som det tar sig rejält. "Inner Sanctum" som var första spåret att släppas från Super impade inte alls på mig när det kom med på albumet känns det som att den är början på en fantastisk andra halva av albumet. Därpå följer "Undertow" som är en solklar pop hit. Den lågmälda "Sad Robot World" tar vid och för tankarna till albumet Behaviours lågmälda stunder. Sedan följer ett försök till att låta modern dansmusik i form av "Say It To Me". Låten i sig är bra och jag tror den hade kunnat bli ännu bättre i en annan kostym än den som den fick. Näst sista spåret "Burn" är Supers starkaste stund. Låten är bland det tyngre duon släppt och Neil sjunger bättre än någonsin. Här fungerar den moderna produktionen fullt ut. Super avslutas med den lite vemodigare "Into Thin Air" som även den för tankarna till Behaviour.

Super är inte på långa vägar i närheten av det bästa  Chris och Neil släppt ifrån sig men håller ändå rätt hög standard.


Martin:

Ett av mina topp 3-favoritband Pet Shop Boys firar 35 års-jubileum och häromveckan var det 30 år sen som debutalbumet Please släpptes. Känns det då som att Chris Lowe och Neil Tennant har blivit mer irrelevanta i vår samtid och passerat sitt bäst-före datum? Svar nej, för albumet Super är lika energirikt och glädjebefriande som vårsolen är utanför fönstret. Super är det trettonde albumet i ordningen och för vissa är nummer tretton ett otursnummer, för andra inte. Super spinner vidare på det förra albumet Electric som producerades med Stuart Price och blev Pet Shop Boys mest framgångsrikaste album på topplistorna sedan Very från 1993. Albumets sound påminner om tidigt 90-tal dans- och popmusiken, men som känns rätt modernt och intressantare än den nuvarande EDM/house-bubblan som tycks vara normen för hur dagens radiomusik ska låta nuförtiden. Flera låtar från albumet fastnar jag för, som till exempel dansanta klubbdängan ”Inner Sanctum”, politiskt laddade låten ”The Dictator Decides” som beskriver väldigt väl vad en diktator gör för något i ett auktoritärt styre. Elektroniska powerballaden ”Sad Robot World” om en robots världsbild är rätt genomtänkt låt med tanke på att vi börjar se allt mer robotiserad närvaro i vårt vardagsliv. Sen är jag väldigt svag för albumets sistaspår ”Into Thin Air” som har växt varje gång den har spelats på grund av den vemodiga melodin. Bästa låten i albumet är utan tvekan den lysande catchiga låten ”The Pop Kids” som får mitt hjärta bulta starka vibbar som leder till dansanta steg på dansgolvet. Resten av låtarna i albumet funkar ok/ganska bra, men inget som jag direkt fastnar för nämnvärt.

Super är inget superbra album, men albumet är bra och gör en glad inombords. Jag kommer definitivt spela det flitigare under årets gång jämfört med förra albumet Electric, för jag är en ung ”twenty-something pop kid, who loves the pop hits”…

COPYRIGHT (C) 2023