EBM

Fyrtio år in i karriären fortsätter de brittiska pionjärerna att övertyga. Med ”Head Buried” visar de än en gång att ålder bara är en siffra. Soundet är tungt, tight och experimentellt. Eller med bandets egna ord: ”Pure electronic dissonance for techno industrial pilgrims”.

Jag brukar få en hel del digitala örfilar på sociala medier när jag berättar att jag inte alls går igång på Portion Controls 80-talsplattor. Och visst, de inspirerade och influerade mängder av band inom synth/industri/techno som jag tillber än idag. Men deras egen musik gick mig tämligen spårlöst förbi.

Men när de gjorde comeback med dubbelplattan ”Well Come” 2004 vaknade mitt intresse på riktigt, och två år senare föll jag handlöst för den galet tunga ”Filthy White Guy” vars sound var helt i min smak.

 

”Head Buried” är en naturlig uppföljare till deras senaste platta ”Pure Form” från 2012. Den har dock en viss demokänsla över sig då det känns som att vissa av låtarna här snarare är skisser som de antingen har utvecklat till ”riktiga” låtar och ibland bara låtit vara som de är och de sistnämnda är det som ger den här experimentella känslan.

Detta skulle kunna vara något negativt men bidrar istället till att det är en skiva som gjord för sträcklyssnande. Alla tretton spåren sitter löst ihop med varandra och dansgolvslåtar samsas med lekfulla ljudexperiment utan att det blir krystat och pretentiöst.

 

Det är väl egentligen så som Portion Control alltid har byggt upp sina skivor. Låtar som har avlösts av korta, instrumentala ljudlekar. Men med deras långa erfarenhet och dagens moderna teknik till hjälp tilltalar de mig på ett helt annat sätt nu än då.

Det låter tidlöst, rent och kompromisslöst. Vi kan döpa det till elegant brutalism.

 

Det jag däremot kan sakna är en Amnesia, eller en Point Blank. En sån där håll käften-låt som de gör bättre än någon annan. Det finns inte någon låt som kommer upp i den klassen här. Närmast kommer Regulation One som har ett brutalt driv och troligen är den som hade spelats på klubbarna om det inte varit för Coronaviruset.

 

Om man som jag går igång stenhårt på bandets diskografi efter 2004 kommer det här vara ett givet soundtrack till den sociala distanseringens och munskyddens sommar anno 2020.

 

 

 

 

SPOTIFY