ELECTRONIC / INDUSTRIAL / DARK WAVE

Project Pitchfork fortsätter att sätta kvantitet före kvalité. Bandets sjätte fullängdare på åtta år är en fantasilös och seg historia som inte ens lär göra hardcore-fansen glada.

Genom åren har vi blivit bortskämda med starka låtar från gruppen med det smått bisarra bandnamnet. Låtar som En Garde, God Wrote, Timekiller, Endzeit och Nasty Habit går varma hos mig än idag. Därför är det så ytterligt tråkigt att än en gång konstatera att bandet har fastnat i vinkelvolten.

Den senaste skivan jag personligen tyckte var bra är ”Dream, Tiresias!” från 2009. Efter det verkar de ha satt farthållaren i läge ”skittråkigt”. De har valt samma väg som Wumpscut gjorde under 2000-talet och släppt en platta i stort sett varje år med 75 minuter trams på.

På ”Akkretion” maler det på i exakt samma stil som de senaste åtta åren. Produktionen är luddig, platt och saknar bett. Hela plattan känns bakfull och ointresserad.

Dessutom är inte Peter Spilles röst gjord för att lyssnas på mer än ett par, tre låtar åt gången. Hans morrande blir tämligen påfrestande redan efter två låtar. Det låter nämligen likadant. Hela tiden.

Jag tycker att han varierade sina sånginsatser på ett bättre sätt förr. Här är det bara en källa till irritation.

Efter drygt tio genomlyssningar av skivan är det bara en enda låt som sätter sig någorlunda i mitt huvud; den Wumpscut-doftande And The Sun Was Blue. Den passerar godkänt men är ganska långt ifrån att kvala in på bandets topp-20. Övriga låtar kan jag inte ens identifiera under vapenhot.

Varför ge ut 15 halvfärdiga demolåtar varje år? Sänk utgivningstakten och släpp 10 genomarbetade låtar vart tredje år istället, så kanske min respekt för er återkommer.

Alternativ två är att lägga ner bandet helt,  för det här är så ovärdigt.

SPOTIFY