SYNTHPOP / ELECTRONIC POP

Efterlängtad återkomst visar prov på nya grepp, men med samma hjärta och hjärna.

Många lovord har jag sagt om den eminenta synthpopduon Rupesh Cartel med Daniel Bergdahl och Viktor Ginner. I Synth.nus arkiv finns recensioner med höga betyg både när det gäller albumen The Disco and the What Not (2007) och Anchor Baby (2009). Två plattor som för mig är svensk synthpophistoria. På riktigt. Länge försökte jag och Viktor få till en intervju i Nyköping där bandet bildades, men det blev intervju på distans istället. Då fick jag till exempel lära mig att är taget från en indisk hotellägare som Viktor jobbade för en gång i tiden. Fun facts.

Vi spolar fram till 2020. 11 år efter att Anchor Baby släpptes och bandet sedan valde att lägga allt på is. Vad har hänt? Well. Du som gillar Rupesh Cartel kommer att känna igen dig. Men gamla uttryck har noga sammasmälts med modernare produktionsteknik. I sammanhanget går det inte att bortse duons produktionskunskaper. Det låter som vanligt skitbra oavsett du drar på låtarna i lurarna, i anläggningen hemma eller i bilen. Flawless.

Viktor sjunger som vanligt jättebra och har den där kylan i tonerna som hjälper Rupesh Cartel att väga över på den synthigare sidan. Hjärtat är alltid med. Titelspåret ”Lodestar” har hitpotential, men djupast berör mig ”No Points for Guessing”. Oerhört stark. Och med den vemodiga ”The Unrest” som avslut kan den här comebacken inte betecknas som något annat än mycket bra.

Genom åren har flera hört av sig till Synth.nu och frågat om vi vet något om Rupesh Cartels framtid. Det enda vi har vetat var att bandet legat på is under obestämd tid. Nu har ni fått svaret. Med besked.

SPOTIFY