SYNTHPOP

Saft är tillbaka med nya albumet Norrbacka efter en vad som känns som en evighet av tystnad. Endast Carl Steinmarck är kvar sedan det begav sig men det känns som det har mindre betydelse när resultatet ändå blivit strålande. Norrbacka är en ca 40 minuter lång uppvisning i hur bra synthpop på svenska kan låta.

Jag var aldrig frälst av Saft på nittiotalet när bandet släppte sina två tidigare album. De var populära och spelades på P3 men för egen del var det för mycket pop. Med tiden har jag dock börjat uppskatta Safts musik. Framförallt debuten Paranoia Erotica från 98. När Saft återvänder med Norrbacka är det nästan 17 år sedan senaste albumet 3-2-1 släpptes. Konstigt nog känns det helt naturligt och musiken tar vid där det slutade runt millennieskiftet precis som inget hänt. Möjligtvis skulle man kunna säga att musiken gått från att vara ungdomligt naiv till att bli mer elegant.

Det är svårt att inte älska Norrbacka. Tio spår som klockar in strax under 40 minuter. Ingen utfyllnad för sakens skull utan ren och skär kvalitativ synthpop på svenska från början till slut. Produktionen är modernt luftig och musiken har antagit en mer elegant och lite pampig ton utan att tappa den poppiga hungern som alltid funnits hos Saft.

Norrbacka inleds med den poppiga och direkta låten "Om Oss" som ekar Saft som de lät innan de lade av för att avslutas med den eleganta "Låt Mig Vara Fri" som känns som känns som en svulstig elektronisk eurovisionballad. Däremellan varieras tempot mellan upptempo låtar och lugnare spår utan att någonsin bli trist. Själv faller jag platt för "Du Gör Mig Galen" som ekar Ultravox "Hymn" i refrängen som jag håller som albumets starkaste spår.

I år kom sommaren och Safts nya album samtidigt. Är det en slump eller sammanträffande? Båda välkomnas med öppna armar av mig. Norrbacka är det perfekta soundtracket till denna sommaren, fylld med lättillgänglig synthpop som gjord för att få nya minnen till.

SPOTIFY