DARK ELECTRO / INDUSTRIAL

Det har hunnit gå 24 år sedan bandet släppte sin hyllade debutplatta. I nådens år 2021 är de tillbaka med ett nytt album och musiken har både förändrats och förbättras. Seven Trees 2.0 är här.

Det är lika bra att erkänna det direkt: Jag var inget jättefan av ”Embracing The Unknown”. Jag minns att jag brukade lyssna på de två första låtarna, som var de enda jag gillade, och sedan byta till någon annan skiva. Jag tyckte tempot var för lågt, musiken för introvert och indirekt.

Snabbspola fram till 2017 när bandet återvände med sin EP ”Trauma Toxicity” då både bandets sound och jag hade åldrats med värdighet. Det var avsevärt bättre, men ändå något som gjorde att jag inte fastnade ordentligt den här gången heller.

Här kan man säga att ”Dead/End” tar vid där ”Trauma Toxicity” slutade men gör det starkare, mörkare och bättre. Mer ”in your face” än det varit tidigare. Mer bengalisk tiger än schäfer.

Det vilar en mäktig och hotfull känsla över hela albumet som tillsammans med, och tack vare, den fantastiska mastringen bidrar till en närmast cineastisk upplevelse där en dyster och olycksbådande film spelas upp i huvudet.

Det är inte helt olikt det ljudlandskap som Alvar och Vomito Negro brukar befinna sig i, samma fäbless för repetitiva passager och mörk väsande sång. Det är väldigt effektfullt när det funkar som allra bäst.

Pure Sedation, End of The Line, Phased Out och Dystopic Illusions är tillsammans med första singeln Game Over den stora behållningen här. Tyvärr tappar plattan fart de sista två spåren vilket drar ner mitt helhetsintryck. Men på det stora hela är det en riktigt stark skiva som överraskade mig rejält, och det är ju alltid lika angenämt när det händer.

”Dead/End” är helt enkelt fylld av pessimistisk musik som gjord för iskalla vinternätter och vältrande i självömkan och för mycket rödvin, med ett fantastiskt vackert omslag signerat Axel Torvenius, och bör tilltala alla vackra nihilister där ute.

”The past explored

will be ignored

Let´s shatter the illusion”.

SPOTIFY