SYNTHPOP / ELECTRONIC POP

Social Ambitions har släppt prestigen och gör pop rakt från hjärtat.

Svenska duon Social Ambitions med Anders Karlsson och Mikael Arborelius är tillbaka med sitt tredje album. Jag kan minnas ett par tillfällen där jag har nämnt Social Ambitions som exempel på ett bra svenskt band i den elektroniska genren. I samma stund har jag haft svårt att sätta fingret på vad exakt för typ av elektronisk pop de spelar. Det är uppenbart att Social Ambitions aldrig har slutat att utmana konceptet för deras musik. Med det har de heller aldrig anpassat sig efter en viss kategori lyssnare. Gillar du en låt – ja, då kan du vara säker på att du kanske blir avkastad i nästa låt. Eller album för den delen. Den stora avstickaren var nog SA Ism I och SA Ism II. Två EP som verkligen var något annorlunda. Men bra. Sedan ska jag inte överdriva. Det är klart att det finns en utspänd kärlekstråd till pop genom Social Ambitions samtliga album. Jag skulle vilja likna dem lite vid svenska Rupesh Cartel som också vågade gå utanför den nostalgiska inramningen, men ändå förbli ”true to the concept”, ja ni fattar.

När det gäller A New Frontier så har bandet släppt sargen. Det förstod vi redan med första singeln ”Do You Remember The First Time?”. Hängivelsen till den pop de älskar, som du återfinner i 80-talets synthpopsound, avslöjar sig redan i första låten ”Space”. Men med måtta. Den ger mig ändå någon slags nostalgisk new romantic-känsla som håller i sig i ytterligare fem spår fram till ”Temper” som framhäver det Social Ambitioner som vi lärde känna på plattan Hunger. "Temper" har även varit en av singlarna inför albumet passande nog.

Störst behållning har jag av albumets andra halva, även om den insmickrande inledningssviten är svår att värja sig emot. Ska jag plocka ut en pärla så får det bli ”Young Hearts”. Förutom en stark melodi finns en text som tilltalar mig. Annars är det fortfarande singeln ”Do You Remember The First Time?” jag återkommer till mest. Befriande att få hänge sig till det enkla.

Att Social Ambitions vågar att släppa prestigen och bara göra den musik som sitter i ryggraden hedrar dem och tyder på musikalisk mognad. Resten är bara en ren kärleksförklaring till älskvärd vemodspop i övervägande upptempo. Både banal och komplex.

SPOTIFY