DARK AMBIENT

Den ständigt aktuelle ljudmarodören Fredrik Djurfeldt släpper album nummer sju, beroende på hur man räknar, med sitt dark ambient-projekt Analfabetism och det är i vanlig ordning en synnerligen depressiv upplevelse.

Men vem är Sten?

Jo, det här albumet är något så ovanligt som ett samarbete över artgränserna. Sten är nämligen en katt. Fredrik lät Sten reagera på olika ljud och därefter valde han vart musiken skulle ta vägen. Av slutresultatet att döma så är Sten ingen munter katt. Musiken rör sig långsamt och statiskt och avbryts då och då av en ödslig melodislinga, ett utbrott av distortion eller bara märkliga samplade ljud som bidrar till en väldigt ödslig stämning som är både vacker och sorgsen på en och samma gång.

Om man lyssnar på samtliga plattor med Analfabetism så finns det en röd tråd i form av oförutsägbarhet. Låtarna vänder och vrider sig, byter skepnad och små udda infall avbryter mullrandet. På ”Rotvälta” är detta inte alls lika framträdande. Det är mer lågmält och eftertänksamt. Det känns mer som ett 40 minuter långt outro. Som en avslutning på något. En resignation eller kapitulation inför något övermäktigt. En pandemi? Kanske.

Soundet här ligger närmare kollegorna Nordvargr och Trepaneringsritualen. Det där dova, olycksbådande mörkret som kräver riktigt hög volym eller bra hörlurar för att helt komma till sin rätt.

De första gångerna jag lyssnade blev jag lite besviken då det kändes som att det saknades något. Men ju mer jag lyssnat har jag insett att skönheten och briljansen sitter i de små, subtila detaljerna som varje låt har här. För det krävs att man lyssnar på skivan i ett svep under full koncentration annars faller hela konceptet med Analfabetism.

För den som redan upptäckt och omfamnat det här projektet är frågan om inköp av ”Rotvälta” en no-brainer. För er oinvigda kommer här chansen att få stifta bekantskap med ett av industrisveriges mest fascinerande band.

BANDCAMP