• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

INDUSTRIAL

Efter femton långa år är oljudsmakarna i Stratvm Terror tillbaka. Mycket är sig likt, men de där riktigt höga topparna når de inte upp till den här gången. Undergångsmusik för alla som ratar dagsljus och ackordföljder.

Peter Andersson, kanske mest känd från sitt huvudprojekt Raison D’être, har tillsammans med doom metal-profilen Tobias Larsson skapat skramliga industrirytmer lite i skymundan sedan mitten på 90-talet. Deras musik kännetecknas av paranoida röster som lever i någon form av symbios med ljudsjoken som långsamt drar ner dig i fördärvet. När de har varit som bäst är det ett intensivt, men kontrollerat kaos man får uppleva.

På det här albumet märks Tobias doom-bakgrund mer än tidigare. De nedstämda och manipulerade gitarrljuden både piggar upp och drar ner helhetsintrycket. Det går lite på tomgång här och där. Jag hade velat ha ett mer stegrande inferno som långsamt leder fram till någon form av crescendo.

Istället får vi någon slags black industrial á la MZ.412 där det låter som om Einstürzende Neubauten fått varit med och leka med skrot. Och det är bitvis riktigt bra, men jag saknar intensiteten och koncentrationen från deras tidigare alster.

Det jag tar med mig härifrån är de bästa spåren där alla pusselbitar skär in i händerna och väcker ditt obehag till liv. Neuronal Gender Damage, Poena Ex Machina och Dismember Me hör till skivans höjdpunkter, och hade resten av speltiden varit mer åt det hållet hade jag varit väldigt nöjd med den här comebacken.

Nu är det en bra industriplatta, varken mer eller mindre.