• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

EBM

Germanerna från Gävle blickar både framåt och bakåt på sitt fjärde album. ”Zeitgeist” är en riktig godispåse för de mest inbitna Sturm Café-fansen. Det bjuds på Bodybasar, italomelodier, sjunga-med-refränger och sång på både tyska och svenska. En humörhöjare av rang!

Bandets förra skiva, ”Fernes Land”, hade en väldigt avslappnad approach och låtarna kändes, på gott och ont, som om de jammats fram någon gång under småtimmarna. ”Zeitgeist” känns avsevärt mer genomtänkt och vad jag har förstått så har Jonatan och Gustav ägnat mer tid åt att fila på låtarna den här gången än de någonsin gjort innan.

Och det hörs.

Det där lekfulla och skeva som ÄR Sturm Café är ständigt närvarande här. Känslan av att lyssna på en ”Best of” fast alla låtar är nya borde vara en stark indikator på att duon nått ända fram den här gången.

För det är såhär: när alla bitar faller på plats så finns det få band som skänker mig lika stor glädje som lyssnare. Jag blir barnsligt glad. Kolsyra-i-blodet-glad.

Förutom de tre singlarna som släppts återfinns några av bandets starkaste låtar to date på denna fullängdare. Staatsapparat, 200 år, Pathologische Altruisten och Seltenen Erden kommer att räknas som klassiker i repertoaren om några år, tro mig.

Denna fullständigt egna mix av Liaisons Dangereuses, Fancy och DAF är väldigt direkt och okonstlad, det finns ingen mening i att överanalysera den här plattan.

Den når såklart inte upp till ”Europa!”, bandets Magnum Opus, men den tar med lätthet silverplatsen i bandets katalog.

Jag blir dock inte riktigt överens med titellåten, den är som Coca-Cola på glass, som ketchup i mjölken. Tvångströjakonstig synthpops-EBM.

Men det är också det enda jag har att invända.

”Zeitgeist” är ljuset i tunneln när omvärlden verkar ligga på gränsen till nervsammanbrott. Och Sturm Café är den där tröstande rösten som trots att allt runtomkring faller i bitar säger ”Äh, det ordnar sig”.

Det är svårt att inte älska det här bandet.