SYNTHPOP

They had me at "condemned".

Jag har haft ett långt äktenskap med The Mobile Homes. Det fanns en tid när de var det viktigaste bandet i mitt liv - till att jag hade en uppgiven, men nödvändig, skilsmässa när de släppte det självbetitlade albumet med Karl Bartos. Ett album jag helst inte vill bli påmind om. Efter det kom en okej, men ojämn, period fram till den fantastiska ”comebacken” med albumet ”This is your lucky day” som visade att Sami Sirviö är det bästa som kunde hända bandet.

Förra singeln ”Community”, som lät mer som deras sidprojekt Sapporo 72, var jag inte speciellt imponerad av. ”The Bitter End” är mer en klassisk The Mobile Homes-låt. Midtempo med positivt vemod, som det gör så bra. Lite som Depeche Modes ”But Not Tonight” som den faktiskt har svaga fragment av strax innan refrängen. Det gör mig inget. Jag tycker The Mobile Homes är som bäst med en avvägd blandning av Morrissey- och DM-klichéer.

Det här kommer kanske inte bli deras största hit, men när Hans Erkendal sjunger "Condemned ... To the Bitter End" och Patrik Brun upprepar orden i kör. Då är man ett med sitt gamla favoritband igen - till det bittra slutet. Och hoppas att det är långt bort.

VIMEO