ELECTROPOP

Vex aka Tobias Kastberg från elektropunkarna The Guilt går solo och gör det med sån självsäker självklarhet att det bara är att hissa vit flagg och kapitulera. En furiös humörhöjare som kommer att ligga mig varmt om hjärtat i många år framöver.

Ni vet den där känslan när man är nykär? När tiden inte kan gå fort nog innan man får träffa sin partner igen. Man halvspringer den sista biten fram till ytterdörren för man kan bara inte vänta. Exakt så har det känts med Vex platta. Jag vet att den ligger hemma vid stereon och varje gång jag varit ute de senaste veckorna så har jag känt att jag måste skynda mig hem så jag får lyssna på den igen. Och igen.

Tobias, you had me at hello.

 

Enligt den medföljande pressreleasen låter Vex ”som en arg Pete Shelley eller Devo om de vore producerade av Mr Oizo”. Jag har inga invändningar alls mot den beskrivningen.

Devo, Pete Shelley, Vive La Féte och liknande band har garanterat influerat herr Kastberg vid skapandet av den här framtida klassikern likväl som synthpop från 80-talet och nutida elektropop gjort det. Hög energi från start till mål. Det är förfest, party och efterfest koncentrerat till 35 minuters speltid där så gott som varje låt hade kunnat släppas som singel.

Extremt hög nivå.

 

Tobias punkbakgrund lyser igenom på mer än ett sätt här. Det är lekfullt, kaxigt och gjort med en skön zero fucks given-attityd. Låtarna är som små kompisslagsmål där otåliga gitarrer kommer in och ut ur ljudbilden bara för att de kan. Refrängerna är så självklara och catchy att jag bara sitter och ler fånigt för mig själv i min ensamhet. Kommer någon annan svensk artist att göra en skiva av den här kalibern i år? Nästa år?

Högst tveksamt, om ni frågar mig.

 

Hur ska jag få folk att lyssna på det här och förstå hur bra det är? Hur ska jag med ord kunna förklara intensiteten i inledningspåret Heroin? Wrangler-svänget i It´s Never Too Late To Give Up?

Synthpopspärlan Them med sin fantastiska New Order-gitarr? Hur fan ska jag kunna beskriva funkigheten i avslutningsspåret No Soul? En låt som med sin vocoder-sång och Cabaret Voltaireska basgång bara får mig att vilja betala reklamtid för plattan på TV4 så att alla, alla, alla kan höra den!

 

Ni får helt enkelt lita på mitt ord, ”Average Minds Think Alike” är årets platta.

Och förmodligen nästa års också.

 

 

 

 

 

SPOTIFY