• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

ELECTROPOP

Det finns få band som skämt bort mig så som X Marks The Pedwalk gjort. I över 30 år har de levererat högkvalitativ elektronisk musik samtidigt som de ändrat sitt sound ganska så rejält under resans gång. Jag blir såklart inte besviken den här gången heller, ”Superstition” är ännu ett mästerverk från André och Estefania.

Bandet har elegant transformerat från debutårens samplingspäckade Skinny Puppy-influerade electro till dagens knivskarpa electropop utan att förlora ett gram av sin trovärdighet och kvalitet. Jag var i ärlighetens namn inte ens orolig när jag tryckte på play på min CD-spelare.

Vi blir serverade 11 låtar med övervägande högt BPM som sätter sig tämligen omgående. Soundet är rakbladsvasst rent och luftigt och det är ett jävla driv i låtarna som gör dem optimala för klubbarnas dansgolv.

Det hörs eleganta och subtila influenser från 80-talet men det är presenterat på ett modernt minimalistiskt sätt. Jag kan höra ekon från pionjärerna Kraftwerk, Yazoo, Fad Gadget och Depeche Mode när jag lyssnar, liksom invävt i låtarnas DNA vilket gör dem helt oemotståndliga för mig.

Lyssna på introt till öppningsspåret Fading Waves och jag lovar att du är hooked på under 30 sekunder.

Och det bara fortsätter.

Frozen Eyes, Final Call, Die With Me, No More Lies... Jag kan fortsätta hela dagen.

Varenda låt skulle kunna släppas på singel, och då menar jag att de har hitpotential. Det finns för övrigt åt helvete för många band idag som inte förstår vad en singel innebär. Låten ska sätta sig snabbt om den ska kallas för singel.

Och det gör verkligen låtarna på det här albumet.

Det är i stort sett bara den avslutande och OMD-doftande Your Voice som inte riktigt tar fart och blommar ut, men det är överlag ett imponerande verk. Och som vanligt LÅTER skivan fantastiskt tack vare suverän produktion av herr Schmechta.

X Marks The Pedwalk har återigen gjort en av årets bästa skivor. Och du är död på insidan om du inte tycker om den.