ELECTRONIC-INDUSTRIAL/ELECTRONIC POP

Årets bästa album är redan här. Faktum är att det var flera år sen jag hörde en skiva som varit så perfekt, så komplett och som fått mig att trycka på Repeat lika ofta som den här. En ren uppvisning.

Alla som blev besvikna på Depeche Modes senaste platta borde spana in den här blivande klassikern.

Jag började lyssna på X Marks The Pedwalk redan 1990. På den tiden var de kraftigt influerade av Skinny Puppy, dock utan att vara en ren kopia. 1995 kom skivan Meshwork och då hade deras sound kraftigt förändrats till något mer minimalistiskt och technoinfluerat. För en EBM-taliban som jag så kunde det ha inneburit skilsmässa där och då men faktum är att den var (och är) så bra att det stilbytet inte bekom mig det minsta.

Året efter kom Drawback som till dags dato är gruppens svagaste skiva och därefter var det tyst.

Länge.

Först 2010 gjorde gruppen comeback och Secrets är den fjärde skivan sen dess. De har behållit och förfinat det sound som påbörjades i och med Meshwork.

 

Soundet från de senaste skivorna är alltså sig  likt, men ändå inte. Allt onödigt har hyvlats bort. Det som ibland kunde bli svulstigt och atmosfäriskt har kraftigt tonats ner och kvar är bara ren, minimalistisk lycka.

Knivskarpa och väl valda ljud plus en klar och krispig produktion bär skivan på sina axlar. Det finns subtila blinkningar till Kraftwerk och Depeche mode här och där för den som kan sin synthhistoria.

Lyssna bara på titellåten ”Secrets”. Den får mig direkt att tänka på ”Personal Jesus (Pump Mix)”  med sin distinkta basgång och smittande driv. Det är överlag lite mindre vokala inslag än tidigare, det är musiken som får stå i centrum.

Sångerskan Estefania har dock fått en mer framträdande roll och hennes karaktäristiska stämma passar utmärkt till den hyperelektroniska musiken. Det var ju hennes röst som gjorde Meshwork till något alldeles eget för dryga 20 år sedan. Varken hon eller herr Schmechta har ju några skolade röster. Men de är säregna och bidrar med en organisk värme och komplement till den makinella kylan.

Jag älskar också hur låtarna tillåts ha långa instrumentala partier utan att det känns som att det går på tomgång. Det är ett elegant flyt genom hela skivan som fullständigt hypnotiserar mig.

 

Och vad vore årets bästa skiva utan årets bästa låt? Låna ut dina öron till ”Photomatique”. En genial elektropoppärla som borde få alla gitarrhatare att gå ner i spagat av lycka. En av de fem bästa låtarna bandet har gjort.

Det känns överhuvudtaget som att allt bandet har gjort har lett fram till den här skivan. Här är den samlade kunskapen och erfarenheten från nästan 30 års musikskapande komprimerat till 45 minuter.

Lyssna på skivan. Streama den. Ladda ner den olagligt. Sno den i en butik. Gör vad som krävs, bara ni lyssnar på den.

Ni kommer inte att ångra er.

SPOTIFY