Att chiptunebandet Ninjaspark återuppstod i år måste väl vara ett av årets mest uppfriskande nyheter? Det är det nog många med mig som tycker och deras nya EP med passande titeln "Extraliv" var ju riktigt bra. Dessutom fick vi se dem live på Subkults scen i somras. Till publikens bifall. Självklart ville vi ha en intervju med bandet som bjöd på ett minst sagt underhållande samtal. Håll till godo.

 

 Halloj killar! Hur är läget i hösten?

Det är den klassiska "fundera på att flytta utomlands"-känslan som infinner sig varje höst när kylan och rusket kommer. Men sen glömmer man bort det igen så fort man får uppleva en hel vecka av svensk sommar på ett bra år!

 

- Ok! Vi tar oss tillbaka i tiden. När och hur bildades Ninjaspark?

Det är snart 20 år sedan vi ljög och påstod att vi hade ett band trots att vi aldrig ens hade rört ett instrument. Detta ledde till en förbandsbokning till Alice In Videoland i grannbyn Ängelholm och vi tvingades helt enkelt införskaffa instrument, lära oss spela och skapa låtar på mindre än en månad. På den tiden hade vi en vän som rökte på scen som ett substitut för rökmaskin och mycket har med andra ord hänt sedan dess.

 

- Tillbaka på banan här minst sagt i år. Nya EP:n ”Extraliv”. Första riktiga släppet sedan 2010, eller hur? Vad tände er gnista?

Subkultfestivalen har försökt få till en återförening med oss i några år men vi blickar hellre framåt än bakåt så det kändes svårt att dra igång bandet igen efter 13 års frånvaro från scenen. Men i år så fyllde bandmedlemmen och grundaren Jim Knutsson år samma dag som spelningen i så fall skulle ske, samtidigt som idén om att skapa ny musik ihop med den nya bandmedlemmen Marras Johansson gjorde att det kunde bli intressant ändå. För då blev det inte bara nostalgi utan en fortsättning där vi kunde utvecklas i nya riktningar samtidigt som publiken skulle kunna känna igen sig. Så det slutade helt enkelt med att vi återförenades och att instrumenten hade ett lager av tårta och blod på tangenterna när spelningen var över då vi inte ligger på latsidan med liveshowerna. Och när två av tre bandmedlemmar behövde sjukvård efteråt, det var då vi förstod att det här går att bygga vidare på!

 

- Inte minst märktes gnistan med er spelning på Subkult. Hur var det?

Det var både nervöst och spännande. Nervositeten försvann dock efter att en i publiken gav Jim en cykelhjälm som han satte på sig för att sedan göra en kullerbyta över kravallstaketet och landa på huvudet. När Marras sedan halkade i en tårtbit och skar upp fingret så visste vi att vi var tillbaka. För är det något vi alltid har varit bra på så är det att blanda irriterande smittsam TV-spelmusik med ren galenskap. Gärna på vår egen och publikens bekostnad.

 

- Och ”Skepnadsskiftare” – ny remix-EP – ute sedan ett par veckor. Berätta om den och samarbetet med de artisterna?

Det är fyra av låtarna från vår comeback-EP Extraliv som har blivit skepnadsskiftare i händerna på remixarna Pär2000, Diskodiktator, Saitone och Vim. Vi tyckte det skulle vara kul att släppa kontrollen och låta andra musiker ge sig på våra låtar med att skapa egna ljudlandskap. Pär var med och grundade Ninjaspark en gång i tiden innan han fick nog av vårt vilda leverne och hoppade av, så det var kul att få höra hur vi hade kunnat låta nuförtiden om han fortfarande var med. Diskodiktator är även vår skivbolagschef på Electric Fantastic Sound och han tog saken i egna händer i remixen och gjorde oss så bra som han önskar att vi alltid vore. Saitone är en japansk 8-bitartist och målet där var att bli "big in Japan", skämt åsido så lyckades han med det omöjliga uppdraget att få oss att låta sofistikerade. Medan Vim är en brittisk chiptuneartist som överraskade oss med att skapa en blandning av blipblop och krautrock, något vi aldrig har hört tidigare.

 

- Annars då - hur ser den kreativa processen ut när ni skapar nya låtar?

Den är alltid rätt flummig och varierar rätt hårt. Det finns inga rätt eller fel så länge det svänger i slutändan! Spåra Ur skrevs till exempel av bandmedlemmen Linus Wadström medan han höll på att bygga om gamla orglar där han var så oförsiktig att han nästan dog på kuppen. Han spelade en simpel melodi med ena handen samtidigt som han höll på och mecka med orglarna, och varför slingan var så enkel och repetitiv berodde på att han filmade med mobilen i andra handen samtidigt för att kunna skicka den till oss andra. Jag har en svag aning om att andra band inte skriver låtar på samma sätt. Men det är också därför det blir så catchy!

 

- Använder ni originalhårdvara från 8-bitstiden eller emulerar ni de klassiska ljuden?

Det är lite både och, vi är inga puritaner utan vill hellre ta 8-bitljuden in i oväntade ljudlandskap bortom konsolernas begränsningar. LSDj för GameBoy är till exempel en favorit när det kommer till att skapa ljud, men sedan vill vi ta dessa ljuden och få dom att krocka på ett härligt sätt med mer moderna ljud och tyngre basgångar och trummor än vad det programmet skulle kunna åstadkomma.

 

- Vad är er preferens gällande hård- och mjukvara?

Vi tror att man ska välja det som bäst triggar ens kreativitet! Hårdvara kan vara en fantastisk källa till inspiration – speciellt när man tänker på hur begränsningar födde hela genrer, som blipblop och chiptune. De snabba arpeggiona som ersatte ackord i de tidiga systemen är ett perfekt exempel på hur hårdvara kunde skapa ett helt unikt sound. Så för just den typen av musik är hårdvaran nästan som en osynlig bandmedlem. Men samtidigt kan ju mjukvara öppna upp för gränslösa möjligheter. För oss är det bästa en kombination av båda. Vi hittar massor av kreativitet och inspiration i mjukvara. Det här svaret lät så vettigt för en gångs skull att vi låter läsaren avgöra om det var artificiell ointelligens som kom på det åt oss.

 

- Vad är er personliga relation till 8-bitsspelen. Är det i er relation till den ni blev ett chiptune-band?

Vi har alla växt upp med dom och dom satte definitivt sin prägel. Det är tack vare Super Mario Bros som man svarade rörmokare när läraren frågade vad man ville bli när man blev stor. Som tur är så ändrades dom planerna och man förblev ett barn istället som vägrade att växa upp.

 

- Vad har ni för influenser? Finns det andra band – inte bara inom genren – som inspirerar er?

Det positiva för vår del är nog att vi inspireras mest av band utanför genren, inom allt från hiphop och black metal till indiepop och hästjazz. Sedan kanske det inte hörs i vår egna musik direkt och det är nog lika positivt för då hade vi låtit rätt schizofrena. Men sedan finns det så klart även inspirationskällor inom genren som Boy Vs. Bacteria, Tekmann och Nullsleep till exempel. Den förstnämnda har vi precis gjort ett samarbete med och den sistnämnda har vi precis tolkat en låt med. Den mittersta är hemligt än så länge men även där kokar kitteln med något gott som kommer serveras längre fram!

 

- Hur mycket av er musik bygger på improvisation jämfört med noggrann planering och struktur?

Folk som har sett oss live tror nog att planering och struktur är två ord som inte finns i vårt vokabulär. Men sanningen är att vi har planerat varenda hjärnskakning live med full precision. Vi glömde bara strukturera upp en plan för att betala sjukhusräkningarna.

 

- Finns det begränsningar i en så smal genre som chiptune?

Där citerar vi gärna en konsertarrangör inom genren, Oskar Duveborn på Syntax Error, lite fritt. Han menar nämligen på att det var begränsningarna på NES-tiden som gjorde att man var tvungen att skriva väldigt engagerande melodier till spelen och att det var därför det lät så bra. Vill man skriva en minnesvärd melodi ska man helt enkelt hålla det simpelt och sedan kan man låta andra penslar att skapa djupet som gör att man orkar irritera sig på den förstnämnda slingan ännu en gång medan man kör låten på repeat. Sedan vill vi i Ninjaspark inte stanna inom den smala genren och stänga ute alla andra, utan vi vill bli de första som lyckas med bedriften att ta chiptune-ljudbilden till massorna genom att göra den redo för topplistorna.

 

- Vad händer här näst då?

Nästa år firar vi 20 år så då kommer det minst ett nytt släpp och vi kommer även att turnera till bland annat Gävle och Stockholm. Vi funderar då på att hålla i vår egen begravning och lägga ner bandet eftersom vi dels ska spela i en kyrka och dels på Klubb Död. För hur skulle vi annars kunna återuppstå ännu en gång om vi inte tar avsked först? Vi har med andra ord lärt oss allt vi kan från Plura och Eldkvarn!