"Det får bli vad det blir. Bara jag känner mig nöjd med det jag har gjort."

 PORTIA är ett projekt som föddes ur viljan att skapa musik som fungerar internationellt – och samtidigt utmana de egna musikaliska gränserna. Bakom namnet står artisten Cathrine Fandén som ständigt utforskar nya ljudlandskap, där industriella influenser blandas med en rå och organisk skapandeprocess. I den här intervjun berättar PORTIA om inspirationskällor, skapandemetoder och viljan att fortsätta utveckla sitt sound – samtidigt som den originella stilen gör det svårt att placera musiken i ett fack.

 

Hej Cathrine! Vad händer nu i vår - har du några musikprojekt på gång just nu?

Jag har ingen musik på gång den här våren, men vill såklart få ut en eller ett par nya låtar det här året. Musikaliskt finns inga direkta planer, förutom den senaste låten Connect som jag ville skulle bli lite åt industri-hållet, och det tyckte jag blev väldigt lyckat. Annars blir det vad det blir bara. Jag tänker inte så mycket, bara spelar.

 

Hur uppstod projektet Portia och vad var tanken bakom namnet?

Anledningen att jag startade Portia var ju att namnet skulle fungera utomlands. Sen fick jag idén att ta in folk utifrån för att vidga perspektiven och få in nytt liv i låtarna. Det är väldigt roligt och har fungerat väldigt bra.

 

Du var ju även en framträdande person i bandet Dockhuset. Vad skiljer Portia från Dockhuset musikaliskt?

Det är väl egentligen ingen skillnad med Portia eller Dockhuset. Det var jag som skrev merparten av Dockhusets låtar. Men man utvecklas ju och går vidare musikaliskt hela tiden, så Portia kändes som en nystart där jag började tänja lite på mina drömmar och idéer av olika slag. En av dom var ju att öka tempot lite. Jag är ju lite seg, så bara det är ju en förändring haha.

 

Vad har inspirerat din musikaliska stil mest?

Jag har alltid lyssnat på elektronisk musik, men får ingen som helst feeling för body music eller syntpop till exempel Det är industrihållet som ligger mig varmast om hjärtat. Throbbing Gristle och Laibach till exempel har varit stora favoriter genom åren och ständigt återkommande. I somras blev det att jag började lyssna på Rammstein en hel del eftersom Stefan Glaumann som mixat mina Portia-låtar var den som mixade Rammsteins plattor. Det var intresset för deras produktion som blev spännande att utforska – och som är makalöst bra!

 

Hur många låtar har du släppt med Portia och vad är nästa steg?

Det är fem låtar jag gett ut med Portia. Jag är enormt taggad att försöka få till en uppföljare på den genren som Connect hamnade i eftersom jag tyckte den landade ganska exakt i idén över hur jag ville ha den. Jag kan inte metall-genren så bra, men det går säkert att få till en bra mix om jag fortsätter att samarbeta med till exempel Jari Lindholm. och försöker att inte tänka när jag skriver musik, utan bara känna och leta ljud jag fastnar för som flödar ut i idéer – bara vara som det blir utan att peta så mycket.

 

Hur ser du på genrer och hur din musik placeras?

Musiken jag gör blir originell och är ogenomtänkt, det är väl därför den är svår att sortera in i något särskilt fack. Jag får sällan komma med i spellistor av den anledningen att de inte kan placera in musiken. Det är ju lite trist, jag vill ju att musiken ska spelas. Samtidigt känns det lite kul att musiken är originell. Det finns ingen annan som gör samma sak. Genrer är inget jag bryr mig om när jag skriver musik. Det får bli vad det blir. Bara jag känner mig nöjd med det jag gjort.

 

Utöver musiken, är du kreativ inom andra områden?

Jo, jag är väldigt kreativ i perioder och håller också på med foto och måleri. Mina låtar är väl lite originella och går sällan att koppla in i något särskilt fack, vilket är både till fördel och en nackdel. Jag får sällan komma med på spellistor eftersom de som har dom är så petiga och inte vet vart mina grejer ska in i för fack. Det är ju trist då man vill att musiken man gör ska komma ut och spelas. Samtidigt känns det lite kul att musiken är originell. Det finns ingen annan som gör samma sak. Genrer är inget jag bryr mig om när jag skriver musik. Det får bli vad det blir. Bara jag känner mig nöjd med det jag har gjort. Det är oftast andra som får tala om vad mina låtar hör till för genre. Jag bryr mig inte så mycket.

 

Hur ser din kreativa process ut när du skriver musik?

När jag är inspirerad så har jag ofta ett helt arrangemang i huvudet, så jag brukar börja med att lägga lite kaggeslag eller ett tillfälligt beat som jag ska kunna spela in melodislingan till. Det är oftast en basgång jag börjar med. När det är klart så blev det allt som oftast en refräng. Det hade varit enklare om det varit en versmelodi som man sen kunnat bygga refräng till. Det är alltid lite trixigt.

 

Finns det någon röd tråd i dina låtar?

Det finns nog ingen röd tråd mer än mörkret i de flesta låtar jag skriver. Något annat har jag inte tänkt ut i förväg. Jag skriver inte texterna själv, utan ber om hjälp av vänner, så de kan variera vad de handlar om. Jag önskade att jag själv kunde skriva texter, men jag får liksom inte ur mig nåt. Har för dåligt tålamod.

 

Vad är nästa steg för dig musikaliskt?

Planen är att flytta sig från soffan över till musikdatorn i andra änden av rummet och börja jobba. Har inte kommit dit ännu. Jag är jättetaggad att göra en uppföljare till Connect med Jari Lindholm, så det får bli mitt nästa projekt. Ett problem jag har är att jag är sjuk i ME, vilket gör att min ork är begränsad, det är därför allt tar så lång tid – annars hade jag jobbat snabbare och kunnat ge ut fler låtar än jag gör nu.