Intervju med Radiohimlen

"Ambitionen är skapa något som väcker känslor, såväl nostalgiska som privata"

Text: Gustaf Hull       2024-09-25

Det kan också vara en vinkväll där musiken spelar huvudrollen. Det är upp till lyssnaren att hitta sin egen radiohimmel.

Jag skrev till Carl, som jag tidigare spelat fotboll med i Linköping, och frågade om han ville testa skriva låttexter i stället för prosa. Han svarade ja och kort därefter hade vi skapat “Törnfågeln”.

Passa på att stifta bekanskap med Carl och Liam i den uppfriskande synthpopduon Radiohimlen från Linköping. Trots att de är tämligen unga herrar, för att representera i genren, så är det nostalgisk pop på svenska som för tankarna till Page och Saft. Med en färsk EP - som dimper ner här i början av oktober - blev det förstås läge för ett snack med bandet som bringar hopp och föryngring till genren.

 

Hej Carl och Liam – hur är läget med er?

Carl och Liam: Hej! Nu när det äntligen är dags att släppa nya EP:n ”Bluffsyndrom” så är det fint med oss. Kul att få prata med dig och Synth.nu också!

 

Ok, Radiohimlen … till att börja med vad betyder namnet?

Carl: Radiohimlen kan vara en roadtrip genom natten där låtarna som spelas på radion får dig att sjunga med. Det kan också vara en vinkväll där musiken spelar huvudrollen. Det är upp till lyssnaren att hitta sin egen radiohimmel.

 

Berätta kort – hur bildades ni och vad gör ni för musik?

Liam: Vi bildades för lite mer än 5 år sedan när jag, efter att blivit introducerad till Kennelklubben av min far, skrivit min första synthpoplåt. Jag skrev till Carl, som jag tidigare spelat fotboll med i Linköping, och frågade om han ville testa skriva låttexter i stället för prosa. Han svarade ja och kort därefter hade vi skapat “Törnfågeln”.

 

Jag upplever musiken vara väldigt mycket nostalgiskt 80-tal med tankar åt band som Page, SAFT och Lustans lakejer. Hur förhåller ni er till det?

Carl: Det är fina band att nämnas tillsammans med och 80-talskänslan är vacker att väcka, men vi tycker också att vi gör något eget och nutida. Ambitionen är skapa något som väcker känslor, såväl nostalgiska som privata.

 

Någon synthdinosaurie kanske skulle säga att ni tillhör en generation som inte har växt upp med den här musiken. Hur har den kommit in i era liv?

Carl: Vi förstår vad synthdinosaurien menar, men det stämmer inte riktigt. Våra barndomshem fylldes av syntmusik från andra dinosaurier och vi hade den goda smaken att inte sluta lyssna.

 

Liam: Skulle vilja tillägga att de flesta synthdinosaurier inte var 10 år gamla när de för första gången såg Depeche Mode och sjöng med på Shake the Disease.

 

Vad har ni för publik?

Carl: Många av våra lyssnare var unga under 80-talet, och blandar oss med SAFT (enligt Spotify). Sedan går det neråt i åldrarna. Vi gör fel musik för att nå de stora massorna, men vi gör rätt musik för att kunna nå många av de andra.

 

Berätta om skrivandeprocessen. Hur skapar ni er musik?

Liam: Oftast sitter jag framför pianot och spelar lite. Plötsligt kommer en melodi till mig, och några timmar senare finns ett färdigt demo på en hel låt. Då är det dags för Carl att börja arbeta.

 

Carl: Jag skriver texten i ett rus av inspiration. Det blir lite som att lägga ett pussel eftersom Liam redan skapat melodin. Radiohimlen är lite av var sitt soloprojekt eftersom jag får skriva om vad jag vill och Liam får skapa vilka melodier han vill.

 

Och tekniken då. Gör ni allt själva? Vad är era preferenser gällande mjuk- och (eller) hårdvara?

Liam: Jag spelar in, skriver, och producerar all vår musik, därefter skickar vi iväg det för mix- and mastering. Det är roligast att skriva och producera musiken, därför blir det 100 % mjukvara, annars går för mycket tid åt att pilla med inställningar. Det är samma anledning till varför jag inte mixar och mastrar själv, det tar för många år att bli bra på det, tid jag hellre lägger på att skriva mer och bättre musik.

 

Så är det en ny EP på ingång här 3 oktober – ”Bluffsyndrom”. Berätta om den!

Carl: Titeln beskriver känslan av att avfärda sig själv som en bluff. Det är lätt att känna så när ambitionerna blir större. ”Bluffsyndrom” är vår största ambition hittills, där fem låtar blandar en jagande känsla av tvivel, med elektroniska lyckorus. Utöver tre redan släppta singlar finns låtarna ”Det som blev kvar” och ”Flickan och kosmos” med på EP:n. Två låtar som drar upp tvivlet och ruset till max.

 

Vad är ni mest nöjda med?

Liam: Att vi trots väldigt begränsade resurser redan lyckats med väldigt mycket. Vi sålde ut 50-vinyler på 2 veckor, deltagit flera gånger i P4 Dalarna och Östergötland, fått över 125 000 streams, spelat med och lärt känna fantastiska musiker i genren. Förhoppningsvis är detta bara början!

 

Men vad händer mer runt er framöver?

Liam: Bluffsyndrom släpps den 3 oktober och dagen efter har vi en unik releasefest på Bar Kusinen, Linköping. Fri entré och tre olika setlists, perfekt för den som vill höra lite Radiohimlen live, träffa oss, och njuta av kvällen. Därefter gör vi vårt bästa för att få ihop en liten turné till våren, vi vill ut och spela!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titeln beskriver känslan av att avfärda sig själv som en bluff. Det är lätt att känna så när ambitionerna blir större. ”Bluffsyndrom” är vår största ambition hittills, där fem låtar blandar en jagande känsla av tvivel, med elektroniska lyckorus.

COPYRIGHT (C) 2024