Och så nästan precis i slutet av 2021 kom så äntligen 20Hz nya album - "Aether". Bakom spakarna hittar vi synthveteranen Erik Ångman (Göteborgselektronikerna) som ingjutit hela sin kreativitet och kunskap om hårdvara i den nya plattan. Det vill vi höra med om förstås. Erik, som också är skribent på Synth.nu, fick helt enkelt sätta sig i motsatta intervjustolen för en gångs skull. Vi anklagas gärna för jäv - men det här är ett projekt ni inte vill missa.


Till att börja med – presentera dig som artist!

Jag upptäckte elektronisk musik i början av 80-talet när jag var en ung tonåring och musik från band som Depeche Mode, Kraftwerk och Ultravox gick på repeat i mitt pojkrum. Jag blev helt förälskad i det elektroniska soundet och alla coola ljud som syntarna kunde göra och det tog inte så lång tid innan jag kände att jag också ville göra de ljuden. Jag sparade pengar i månader och kunde sedan till sist köpa min första synt, en Yamaha CS-5. Nu, många år, band och syntar senare, håller jag fortfarande på att göra musik och är precis lika förälskad i de syntetiska ljuden som jag var då. Jag har varit verksam i många år som musiker i olika konstellationer och band, men även som ljuddesigner. Sedan några år tillbaka så släpper jag min egen musik under namnet 20Hz. Min musik kan nog bäst beskrivas som stämningsfull, atmosfärisk och filmisk och rör sig framför allt inom ambientgenren. Jag är även en av medlemmarna i Göteborgselektronikerna där vi gör lekfull, elektronisk och ganska dansant musik som vi framför helt live, utan backtracks och sequencers.

 

Precis här på slutspurten av 2021 släppte du nya plattan ”Aether”. Det var ungefär fem år sedan du släppte debutalbumet ”Alpha”. Vad skulle du säga att du tagit för kliv från den och hur skiljer den sig från ”Aether”?

Jag skull nog säga att jag har lärt mig lite mer på många områden sedan ”Alpha”, både när det gäller det musikaliska och det tekniska. Men kanske det viktigaste att jag helt enkelt lärt mig att fokusera bättre och inte nöja mig med ”bra nog” utan att verkligen arbeta igenom låtarna. ”Alpha” var som en samlingsplatta av låtar som låg och skräpade på hårddisken medan med ”Aether” så hade jag mer en övergripande idé, ett tema som hjälpte mig att hålla ihop produktionen och soundet bättre.

 

Jag tycker ”Aether” målar väldigt brett med genrepenseln. I urvalet av vilka låter som hamnat på albumet, är det ett medvetet val? Eller skapar du musik på ett sådant sätt att du kan hamna lite var som helst?

Ja, du har rätt i att låtarna är av lite olika karaktär och detta vara något jag brottades med en hel del när det gäller urvalet av låtar som skulle vara med. Det finns en handfull färdiga låtar som jag valde att inte ta med till sist för att de helt enkelt inte passade in. När jag gör musik till 20Hz så tillåter jag mig själv att vara väldigt fri och inte tänka så mycket på vad det blir för typ av musik eller för genre. I början av urvalet så hade jag säkert 50 låtidéer som jag sedan satte mig ner och gick igenom för att se vilka låtar som skulle kunna funka ihop på en platta.

 

Det finns ju ändå en sammanflätad produktion ska ju sägas. Tydligaste röda tråden upplever jag just känslan. Den lite retroflirtande filmkänslan. Är det något du navigerar efter?

Jag är nästan barnsligt förtjust i det lite slitna, smutsiga retrosoundet och jag antar att det märks rätt tydligt på plattan. Sedan är det väl egentligen två olika saker som bidragit till att det ändå finns en röd tråd genom albumet. Dels så är mixningen av alla låtar gjord mycket med just tanken att få låtarna att fungera som delar av en helhet trots att de kanske är lite olika i stil. Niklas Winde som mixat och mastrat ”Aether” har varit till stor hjälp när det gäller just detta. Det andra som bidragit till att hålla ihop saker är att när jag arbetade med låtarna till albumet så tänkte jag mig som att de skulle vara delar av ett soundtrack till en tänkt film och att varje låt hade en scen som den skulle ljudsätta. Ett rätt pretentiöst anslag, jag vet, men det fungerade faktiskt väldigt bra för mig som ett verktyg för att skapa ett mer enhetligt album

 

Har arbetsprocessen med albumet varit långt? Vad har varit mest utmanande?

Det beror nog lite på hur man ser det. Låtskisserna har ju gjorts lite då och då under flera års tid, men arbetet med att göra i ordning dem och det mer fokuserade arbetet på albumet tog väl ungefär ett år. Man kan nog säga att de senaste årens pandemi faktiskt spelade in på ett positivt sätt för att albumet skulle bli klart. Under nästan två år arbetade jag hemifrån och fick mer tid att lägga på musiken då jag slapp lägga tid på att pendla till jobbet varje dag. För mig var nog det mest utmanande att faktiskt sätta mig ner och lägga all den tid som krävs för att polera på alla små detaljer som finns i musiken. Det är alltid frestande att i stället starta ett nytt projekt eller bara sitta och spela ”för skojs skull”.

 

Det går inte undgå din kärlek till hårdvaran. Vilken utrustning skulle du säga är hjärtat i dina produktioner?

Visst, jag älskar verkligen musikhårdvara, både syntar och effekter, men jag har egentligen en rätt blandad setup där även mjukvara och plugins är en väldigt viktig del i produktionen. Det är rätt mycket olika syntar som figurerar på ”Aether” men skall man nämna två som nog är med på i princip alla spår så är det Roland Juno-106 och DSI/Oberheim OB-6. De är båda rätt enkla subtraktiva polyfoniska syntar, men de låter hur bra som helst och deras lite olika sound har definitivt färgat hela albumet. På mjukvarusidan skulle jag inte kunna vara utan Native Instruments Kontakt sampler som jag använt mycket till både rytmer och fältinspelningar.

 

Jag älskar ju låten ”Mr. June” vilken jag misstänker, sett till titeln, är en flirt med Roland Juno, eller?

Mr. June är faktiskt den låten på plattan som blev klar först och dess namn är nog en kombination av olika saker. Dels är det som du säger att Juno-106ans stora fina brassljud som går igenom hela låten givetvis fanns i åtanke. Sedan var det så att låten blev klar i juni och att jag även hade en tänkt karaktär i min fiktiva film som hette just Mr. June.

Berätta om sångaren du samarbetar med på bland annat ”Sunset”!

Sångaren på ”Sunset” och även ”Daybreak” heter Magnus Norr och vi ”träffades” (med citationstecken, för vi har faktiskt aldrig träffats IRL) på ett musikforum som heter 99musik. Jag hade hört en del där av vad han gjort och jag blev verkligen förtjust i hans röst. Jag hörde av mig till honom och frågade om han hade lust att lägga sång på ett par av mina låtar, och snäll som han är så ställde han upp. I princip gjorde jag så att jag skickade ett utkast av låten till honom och sa till honom att sjunga vad han vill och hur han vill. Jag tycker om att ge dem som är med och bidrar på mina låtar stor kreativ frihet och utrymme att uttrycka sig som de känner att det passar låten. Magnus löste verkligen detta hur bra som helst och sången sitter verkligen perfekt i låten både i stil och i linje med känslan i låten.

 

Vilka andra artister skulle du säga inspirerar dig?

När det gäller den musik som jag gör som 20Hz så är Boards of Canada och Biosphere stora inspirationskällor, men även Ryuichi Sakamotos kompositioner och Hildur Guðnadóttirs filmmusik har haft ett stort inflytande på hur jag arbetar med ljud och stämningar i kombination med melodier.

 

Vad händer härnäst med 20Hz?

I det närmaste är det lite intervjuer i olika format som är på schemat. Jag hade hoppats att jag skulle ha lite livespelningar bokade nu också, men pandemin har inte riktigt släppt greppet när det gäller konserter och planeringen av dem. Men är det någon därute som är intresserad så är det bara att höra av er så kan vi prata om det :D Sedan har jag börjat att skriva lite musik till nästa 20Hz-album. Nu när ”Aether” är helt färdig så är det skönt att växla över till ett läge när man kan tillåta sig att skriva ny musik igen.

 

Och om du får drömmar fritt – smått eller stort. Vad skulle hända då? Filmmusik? Live? Samarbeten? Annat?

Om jag får drömma helt fritt hade det varit fantastiskt att få göra filmmusik. Det är en dröm jag har haft länge och hoppas att den kommer uppfyllas någon dag. Att spela live är givetvis också något jag är väldigt sugen på. Jag hade några spelningar förra sommaren och det är otroligt kul att få framföra min musik inför publik, så det är något jag är sugen på att göra mer av. Annars hade det varit kul att göra lite fler samarbeten med andra artister, jag har några idéer och drömmar där med, men vi får se hur det går.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev helt förälskad i det elektroniska soundet och alla coola ljud som syntarna kunde göra och det tog inte så lång tid innan jag kände att jag också ville göra de ljuden.

Text: Gustaf Hull    2022-03-13

Jag är nästan barnsligt förtjust i det lite slitna, smutsiga retrosoundet och jag antar att det märks rätt tydligt på plattan.

Det är rätt mycket olika syntar som figurerar på ”Aether” men skall man nämna två som nog är med på i princip alla spår så är det Roland Juno-106 och DSI/Oberheim OB-6.

20Hz

Intervju med

I början av urvalet så hade jag säkert 50 låtidéer som jag sedan satte mig ner och gick igenom för att se vilka låtar som skulle kunna funka ihop på en platta.

COPYRIGHT (C) 2021