De har troligen svenska synthscenens längsta namn - Göteborgselektronikerna. Många Alfapet-poäng på det. Jag älskade bandet innan jag hade hört dem. Blinkningen till Göteborgssymfonikerna i ett göteborgsskämt och tydlig koppling - klockrent. Att sedan musiken utstrålar både kompetens och passion gör dem omöjliga att värja sig emot. Men från debuten till att nya albumet Retrospektivt nu släpps har det tagit tid. Vad har hänt på vägen och vad händer nu? Synth.nu tog kontakt med Sveriges svar på Kraftwerk för intervju. Håll till godo.

Välkomna tillbaka! Ert album ’Nattrafik’ släpptes för sex år sen. Sedan dess har ni mest gjort remixer och dylikt. Vad gjorde att uppföljnings-albumet ’Retrospektiv’ dröjde sex år?

Tackar, det är riktigt kul att vara tillbaka. Det lite medelålderstråkiga svaret är väl att livet kom emellan. En roligare anledning är att vi jobbat hårt för att få ihop Göteborgselektronikerna till ett tight liveband.

 

Ni har mixat nya albumet med Hans Olsson. Berätta om samarbetet?

Ja Hans har gjort ett fantastiskt arbete både med mix och mastring. Vi spelade in de flesta låtarna på distans och hade väl en tendens att ta i med antalet spår för att vara säkra på att ha allt när vi väl gick in i mixskedet. Hans tog det lite som en utmaning att varenda jävla spår skulle vara med och höras i alla fall lite på plattan och vi hade några riktigt kul dagar under mixaarbetet.

 

Vad inspirerar er musikaliskt och finns det annat som får er att vilja dra till replokalen?

Vår musikaliska input spretar en hel del. Men vi har nog som gemensamt mål att göra 100 procent elektronisk musik som bryter med  klyschorna i synthsvängen. Sen är det ju oerhört inspirerande att se ett liveband som gör ett bra gig, oavsett genre. Det blir en sporre till att toppa våra egna liveframträdanden

 

Ni är lite som olika karaktärer på scen. Var och en har sin egen rigg och favoritsynthar. Kan ni presentera var och en av bandet med namn och personlig nisch genom att lista medlemmarna och dess favoritinstrument/roll i bandet.

Ja vi fungerar  lite som ett klassiskt rockband med sångare, basist, trummis och ett antal lead och kompmusiker. Lite som Europe eller Judas Priest fast med bara synthar. Stilmässigt hade vi gärna dragit åt Spice Girls eller Village People, med tydliga karaktärer. Men vi lycka mest se ut som en samling pappor från västkusten. Vi är i alla fall

Martin Blom Skavnes på bassynth och vocodersång, Erik Ångman sköter rytmerna och håller ordning på arren. Fredrik Lundvall, John Björk och Niklas Karlsson delar alla tre på leads, pads, arpeggios och sådant. Sythar kan vi snacka om i evigheter, knacka nån av oss på axeln efter nästa gig så spinner vi loss.

 

Ni släpper på Lamour med Viktor Zeidner. Hur kom ni i kontakt med dem?

Inför första albumet så hade vi nosat runt lite efter skivbolag som släppte elektronisk musik. När vi hittade Lamour så blev vi imponerade av den bredd som finns bland artister och alster där. Det kändes spännande att få vara en del av ett sammanhang som inte låste fast sig inom en viss ram. Att skivbolagsbossen Viktor är en riktigt erfaren och kompetent eldsjäl gjorde också att vi valde att ta kontakt med honom.

 

Som synth-konnässörer undrar vi om ni har några musiktips till våra läsare?

Vi har ganska olika musikaliska bakgrunder, inte enbart synth, vilket vi tycker tar vår musik till andra områden än det klassiskt synthiga. Denna sommar har vi på resor och i chattar tipsat varandra om musik som alltifrån hetsig trumdriven jazz av Buddy Rich, episka mästerverk av Jóhann Jóhannsson till gamla dängor av Tore Skogman. En artist som vi har som gemensam favorit är i alla fall Anna Öberg som vi bjudit in som headliner på vår releasefest den 24:e september. Hon har gjort ett gäng fantastiska plattor med ett helt eget uttryck och är oerhört bra live, sånt taggar oss verkligen.

 

Vad händer härnäst? Kommer det dröja sex år till nästa album?

Hittills har vi haft fokus på att repa ihop oss för att kunna leverera riktigt bra och varierade spelningar, men suget efter att skapa nytt är redan stort. Så det tar garanterat inte sex år till nästa platta!