INTERVJU MED

SEBASTIAN
CLARIN

Text: Gustaf Hull    2022-11-24     Foto: Johan Avedal

Generellt så gillar jag synthmusik som angränsar lite mer alternativ musik, när det är ganska skitigt och mörkt. Men jag älskar även slick synthpop. När det gäller det här soloprojektet så har jag haft visionen att det är och ska förbli ett elektroniskt projekt.

Jag jobbar även mycket med slumpen där jag har använt mig av Oblique Strategies vilket har varit oerhört spännande. Tänker att jag kommer använda mig ännu mer av det sättet att jobba till nästa platta.

Och förstås mick och en sampler och lite andra saker. Men gillar att hålla det enkelt. Inte för många olika utrustningar och instrument.

Generellt så gillar jag synthmusik som angränsar lite mer alternativ musik, när det är ganska skitigt och mörkt. Men jag älskar även slick synthpop. När det gäller det här soloprojektet så har jag haft visionen att det är och ska förbli ett elektroniskt projekt.

Det här året tycks inte ha någon hejd på att det dyker upp spännande artistdebuter. Sebastian Clarins bakgrund är en helt annan, men under sitt eget namn gör han renodlad synthpop men hög klass. Fina melodier och starka refränger som för tankar till både modern elektronisk pop och 80-talets new romantic. För ungefär en månad sedan kom debutplattan - Aerial Cuts. En samling starka låtar med en fräsch produktion. Synth.nu ville förstås veta mer om artisten och tankarna bakom musiken.

 

 

Hallå Sebastian – hur är läget så här innan ditt debutalbum ”Aerial Cuts” släpps?

Jo men det är fint. Men det ska sägas att det är rätt hektiskt såhär dagarna innan släppet. Men det känns väldigt kul att albumet äntligen landar då det varit klart i snart ett år.

 

Kan du presentera dig för de läsare som inte vet vem du är och bakgrund?

Jag är en artist men kanske främst låtskrivare som hållit på och skapat musik ganska länge. Men så blev det ett glapp på en herrans massa år men är nu äntligen tillbaka. Kort kan man säga att jag började och slutade, om jag skulle trilla av pinn imorgon, med elektroniskt musikskapande. Däremellan kom däremot en lång period av skramlig indierock, bland annat.

   Men jag började, ironiskt nog tillsammans med Henrik B - albumets producent - med att skapa elektronisk musik redan när vi var fjuniga tonåringar. Med billiga  synthar och Amiga-datorer försökte vi hitta ett kreativt sätt att med väldigt enkla medel skriva låtar. Det var en enorm utmaning att på fyra kanaler kunna måla upp olika ljudlandskap. Tror det var där och då som jag arbetade fram mitt huvudsakliga melodisinne. Nu är jag tillbaka lite där det började, fast jag är både äldre och visare (och ibland dummare). Efter att ha släppt album med mitt indieband och därefter splittrats så har nu det här soloprojektet framträtt, antagligen delvis som en motreaktion på både indierock-soundet och bandkonstellationen.

 

Efter att ha smyglyssnat på ditt debutalbum så är det bara att konstatera att du positionerar dig bra på svenska synthpop-scenen. Bra pop med både moderna referenser och kärleksfulla blinkningar till 80-talets new romantic skulle jag säga. Hur beskriver du själv din musik?

Det låter som en bra beskrivning skulle jag säga. Jag har alltid älskat elektronisk popmusik, från Kraftwerk till Trentemøller, men också singer-songwriters som Leonard Cohen, främst när det kommer till texterna. Så man skulle kunna säga att jag är en blandning mellan dessa förvisso hyfsat disparata genres. Men jag älskar också smuts och stök, som Sonic Youth och Brian Enos tidiga verk. Så det blir väl nånting däremellan; mörk och melodiös indie electropop. Eller alternativ synthpop. Typ.

 

Vad har du själv för referenser till ditt sound?

Dom är väldigt många. Från Orchestral Manoeuvres in the Dark och Depeche Mode till TR/ST och Luke Abbot. För att nämna några.

 

Vad har du för förhållande till synthscenen – både svenska och utländska? Har du en fast ambition att sikta mot den målgruppen eller tänker du att din musik kan ta andra vägar i framtiden – rent genremässigt?

Jag har relativt bra koll på både den svenska och utländska synthscenen ska jag erkänna. Generellt så gillar jag synthmusik som angränsar lite mer alternativ musik, när det är ganska skitigt och mörkt. Men jag älskar även slick synthpop. När det gäller det här soloprojektet så har jag haft visionen att det är och ska förbli ett elektroniskt projekt. Med en väldigt synthig ljudbild. Men, jag är också intresserad av vad som händer om man tar det ett steg längre. Så vi får se vad som händer i nästa kreativa fas.

 

En av mina favoriter från debutalbumet är singeln ”High Blood Treasure”, men det är hög och jämn kvalitet på hela albumet ska sägas. Vad har du själv för favoriter?

White Bear är en av mina favoriter. Kanske för att den skrevs sist. Gillar verkligen enkelheten och det nakna i den. Och det mörka. Men det är den i och för sig inte unik med att vara. Hela skivan är mörk. Mörkare än jag trodde den skulle bli. Men det finns också mycket energi på albumet. Två av de mer driviga låtarna är ’Aries’ och ’New Alphabetical Order’, där melodierna verkligen också får ta plats. Det gillar jag. Gärna när flera melodier går i varandra. Har väl blivit lite av mitt signum.

 

Berätta något om processen med arbetet kring plattan!

Det är en process som, i ärlighetens namn, påbörjades redan i 10-årsåldern.  Det var n är jag råkade höra Kraftwerks ”Radioactivity” som liten som allt började. Sedan dess har jag varit fast i ett elektroniskt och melankoliskt universum och v isste på något märkligt vis att jag någon gång i mitt liv skulle göra ett sånt här typ av musikalbum. Eller det var åtminstone min dröm. Sedan har den drömmen legat i träda under många år men nu har låtarna, som på ett omedvetet plan både skapats och marinerats klart inne i mitt kroppssystem, varit tvungna att komma ut. Hela den processen har varit lång och väldigt märklig.

 

Hur jobbar du i skrivandet?

Jag jobbar på flera olika vis. Ofta parallellt. Vilket jag tycker är väldigt stimulerande. Ibland börjar jag med det musikaliska och ibland med texterna. Ibland med en melodi som kan komma från ingenstans och ibland bara med ett ljudlandskap som jag skapar eller en ackordföljd. Ibland börjar jag sjunga en sångmelodi utan ackord och sedan lägger jag och hittar på dessa efteråt, vilket är väldigt intressant. Jag jobbar även mycket med slumpen där jag har använt mig av Oblique Strategies vilket har varit oerhört spännande. Tänker att jag kommer använda mig ännu mer av det sättet att jobba till nästa platta. När det så finns en sångmässig grund att stå på så börjar en lång process med att börja bygga i lager. Att ta fram harmonierna, stämmorna och melodierna. Det gör jag i Logic som blir plattformen för alla grunder innan jag går in i final produktionsfas. Parallellt så skrivs texterna (om dom inte redan är klara). Håller på och slipar på dom i en evighet. Tillslut är låten klar, som demo. Sen ska den produceras på riktigt. Och då börjar nästa fas.

 

Vad jobbar du med för utrustning i skapandet?

Piano och en stråkmaskin. That’s it i själva låtskrivandet initialt, till grunderna. Och sedan Logic i en MacBook Pro. Och förstås mick och en sampler och lite andra saker. Men gillar att hålla det enkelt. Inte för många olika utrustningar och instrument.

 

Vad händer här näst då?

Nu är det själva albumet som gäller innan det ska börja skrivas ny musik igen. Men jag är i ärlighetens namn väldigt sugen på att påbörja album nummer två. Har börjat rita upp själva ramen och konceptet för det men vill verkligen in i musikskapandet för det. Så det inte bara blir teori. Det är som en drog när man är mitt i det musikaliska skapandet. A natural high så att säga.

   Så, det kommer definitivt komma nya släpp här framöver. Kan bli nån EP eller stand alone singel innan nästa platta landar. Som ett litet mellansteg. Kommer spela live också.

 

 

 

Albumet "Aerial Cuts" släpptes 21 oktober och finns på bland annat Spotify. Lyssna och njut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT (C) 2021