• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

Inledningen med introt Kosmonaut och låtarna Wrecked och Bullet full of Holes är magnifik. Man sugs in i Fredriks förvridna ljudbild där hans distade röst samsas med sjok av ljud och ojud som nästan gör fysiskt ont att lyssna på. Det finns inga andningspauser i låtarna, de maler på utan pardon.

Som det ska vara med andra ord.

Jag kan till och med höra ekon från Boar Alarm i de inledande låtarna. Det är samma kontrast mellan det distade och de charmigt plastiga synthetiska ljuden som hoppar in i ljudbilden lite då och då.

Tyvärr så är tempot tämligen identiskt plattan igenom vilket gör att det går lite på tomgång efter 20 minuter. Jag känner att man får lyssna på tre låtar i ett svep och sen ta en paus.  Annars blir det som att tvångsmatas med bearnaisesås, lite för mäktigt att ta in liksom.

Instans två föregående album har haft ett högre tempo och präglats av en lite mer tillbakalutad approach än Fredriks (gissar jag) huvudprojekt Severe Illusion. Annars är de båda projekten väldigt lika i sin ljudbild.

Cynisk som jag är så uppstår ju frågan ifall det är ratade Severe illusion-låtar som hamnat på denna Instans CD..?

Det är inte dåligt, det är bara det att plattan känns något oengagerad när nästan samtliga låtar går i samma långsamma tempo.

Det följer med en bonus-CD också, med tre nya låtar samt ett antal remixer från band som Amnistia, No Sleep By The Machine och Alvar. Den bidrar inte till att höja betyget men den är, som Dr Alban hade sagt, stabil.

Instans är musik att riva hus eller blanda betong till. Men mitt bestående intryck av Derailed är alltså: avnjut plattan i små doser.