EBM / INDUSTRIAL

Efter en alldeles för lång tid av tystnad är Calle Nilsson äntligen tillbaka med nytt material.

Body sprungen ur den belgiska skolan möter svensk perfektionism och brittisk svärta.

Lucifer´s Aid kommer inte att göra någon besviken den här gången heller.

Det går verkligen inte att ta miste på vem det är som ligger bakom den här fyraspåriga EPn.

Ett taktfast beat med blytung bas som gör sitt bästa för att knäcka dina revben möter lyssnaren i titelspåret och redan där känner jag att sommaren är räddad för min del. En klockren singellåt som jag utan att skämmas utser till årets sommarhit hos alla oss ljusskygga hårdsynthare.

Med en kompromisslös inställning till EBM och klanderfri produktion tar herr Nilsson ett ännu hårdare grepp om bodyfansen.

Nothing We Can Do är mer avskalad men utan att tappa den diaboliska tyngden. Den fullkomligt hamrar sig in i medvetandet och är än så länge min favorit på skivan av ingen annan anledning än att den sparkar stjärt nåt så djävulskt. Som en korsbefruktning av Front 242 och Dive. Kan det bli bättre än så med kläderna kvar på kroppen? Tveksamt.

Vi bjuds också på en 2021-version av Control Yourself som lyckas med konststycket att vara bättre än originalet. Calle har skitat ner den ordentligt och fått sången att låta fullständigt galen och desperat. Jag gillar överlag hur han har jobbat mer och mer med sången och fått till en mer brutal approach som får Dean Piavani att låta som Neil Tennant vid en jämförelse.

Avslutande Moving Faster har ett mer introvert anslag med en otålig synthslinga som vrider ut och in på sig själv. Den lämpar sig klart bättre i hörlurar än på dansgolvet. Men dålig? Det existerar inte i Lucifer´s Aid-världen.

Världen vi lever i må vara Out of Order, Lucifer´s Aid fungerar fortfarande felfritt.

SPOTIFY