SYNTHWAVE / RETROWAVE

Det är samma vemodiga eskapism som LA-duon alltid lika träffsäkert levererar. Den här gången i en lite mörkare kostym.

Ingen har väl undgått min fäbless för Tim McEwan och Tyler Lyles välskrivna och välproducerade retrowave? Förra året lade jag The Midnights debutalbum Endless Summer etta på min åretslista. Nej, jag hade nog inte förväntat mig att deras nästkommande släpp skulle kunna mäta sig rent prestandamässigt, men jag gillar ändå vad LA-duon levererar med Nocturnal.

Variationen på Endless Summer var enorm. Ett paket med 12 starka hits. Nocturnal innehåller sju spår, så en rak jämförelse på det planet blir direkt orättvis. Nåja. Nocturnal är ändå, i mångt och mycket, som Endless Summer fast i en mörkare kostym. Stadens nattlivet sett i neonljus och regn. Vemod och falska förhoppningar om kärlek. Det gillar jag. The Midnight är så enormt skickliga på att balansera vågen mellan nostalgi och nutid som framförallt ger sitt uttryck i produktionen. Men även texterna.

Tim har som vanligt inte nöjt sig med något annat än perfektion. Fantastiska Nikki Flores är tillbaka i hitten ”Light Years”. Likaså är saxofonisten Thomas Edinger anlitad igen. Den stora överraskningen är en featuring med TimeCop1983 som tillsammans med The Midnight gör ”River of Darkness” till albumets starkaste spår.

Så långt är allt fantastiskt och härligt, men kanske är melodierna mer ”default synthwave” den här gången. Jag älskar dock svärtan, för den går på djupet. Sedan är det nog bara ”River of Darkness” och ”Light Years” som gör ett bestående intryck. Resten är produktionsmässig perfektion, underhållande och en schysst variation, men passerar något lättvindigare än The Midnights musik brukar göra.

SPOTIFY