Ulvtharm – ”Wrëkö”

ALBUM     Mattias Larsson     2022-10-28

Mästerlig!

10/10

INDUSTRY

Ljudkameleonten Jouni Ollila (BURG, MZ.412, Teleskop, Pouppée Fabrikk) släpper lös sitt alter ego Ulvtharm från MZ.412 och gör det med ackuratess.

Ett vidunder till album som i ljudform verkar förebåda ankomsten av apokalypsens fyra ryttare. Bombastisk, mörk och alldeles vanvettigt tung industri skapad för att pulvrisera allt i sin väg.

Arbetet med ”Wrëkö” startade redan under perioden då den senaste MZ.412-plattan, ”Svartmyrkr”, skapades och det hörs att det här verket hade sin födelseplats just där. Samma nattsvarta atmosfär, samma hopplöshet och undergångsstämning.

 

Men Jouni tar det ett varv till och smälter samman det industriella mörkret med taktfasta trummor, domedagskörer och utbrott av både subtila melodier och distade sjok av muller á la Analfabetism. Resultatet kommer få håret på dina armar att resa sig och du kommer oroligt att blicka mot horisonten för att om möjligt kunna upptäcka någon form av annalkande fara. Det är så här det kommer kännas på den yttersta dagen, i vilken form den än må komma. Förbered dig.

 

Det vi lyssnar på är en dödsmässa över en chanslös civilisation som obönhörligt kommer att raderas ut. En övermäktig fiende i någon form kommer att ta ifrån dig allt och alla du älskar. Pandemin var blott en viskning. Slutet är här.

 

Jag försöker halvhjärtat att hitta någon ljusglimt, något litet hopp att krampaktigt klamra sig fast vid i de dryga 40 minuter skivan pågår. Men det är lönlöst. ”Wrëkö” är ett kompakt mörker av hopplöshet, en vägg av olycksbådande ljudsjok som inte lämnar en sekund av återhämtning kvar till lyssnaren.

Efter en genomlyssning är jag helt kraftlös, efter tre ligger jag i mental fosterställning och ber om en nåd som aldrig kommer.

 

Det var länge sedan ett album tog musten ur mig på det här sättet. Den knivskarpa mixen och produktionen bidrar till att upplevelsen intensifieras och blir så pass fysiskt påträngande som den är. En ny standard att försöka leva upp till ljudmässigt och min gissning är att många artister inom scenen kommer att få grava mindervärdskomplex framöver.

 

Det känns löjligt att jämföra med något annat i genren då det här är bland det mäktigaste jag hört på många, många år.

Det är bara att underkasta sig. Resignera.

Jouni Ollila har skapat ett mästerverk.

 

 

 

 

COPYRIGHT (C) 2021