• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

DARK AMBIENT

Vi skäms bort med ytterligare ett album från Fredrik Djurfeldts industriprojekt Analfabetism. Det nionde sen 2014 och det andra i år(!)

Jag har full förståelse för de som nu frågar sig; ”går kvantitet före kvalitet”?

Svaret är nej.

För det är såhär: Herr Djurfeldt lyckats återigen måla upp karga landskap och obehagliga känslor med sin korsning av dark ambient och dödsindustri.

I det här fallet handlar det om en, gissar jag, fiktiv händelse. En tidigare oberättad historia om svält, missväxt och ett hopp som alla vet aldrig kommer.

 

Att sätta ljud på ren misär, om än påhittad, är inte lätt, men det är i vanlig ordning gjort med eftertanke och experimentlusta. Grunden vilar på Analfabetisms karaktäristiska loopade ljud som sätter lyssnaren i en falsk säkerhet. För när man minst anar det attackeras öronen av missljud, samplingar och distat brus som inte låter som det är skapat av mänsklig hand. Det är oerhört effektfullt.

 

När det är som allra bäst låter det som om någon form av uråldrigt väsen håller på att vakna upp ur sin tusenåriga dvala bara för att förgöra allt och alla i sin närhet.

 

På det här albumet släpps det, med ojämna mellanrum, in taktfasta rytmer som för mina tankar till MZ.412 och deras mästerverk ”Nordik Battle Signs”. Samma skoningslösa attityd, samma obrydda inställning till om det låter för extremt.

Musik att våndas till, att fascineras av och som ibland får dig att ifrågasätta skaparens mentala status.

 

Det här är ”musik” som måste avnjutas alternativt tas emot med full koncentration. Gärna i hörlurar, gärna när det är mörkt.

Eftersmaken blir en slags hopplöshet blandad med fascination inför Fredriks förmåga att ständigt överraska med sin becksvarta industri. Att ständigt få ner lyssnaren på knä.

 

Om vi säger såhär: Hade Analfabetism varit en film hade den varit den danska filmen ”Speak No Evil” från 2022.

Se det som ett tips. Eller en varning.