ELECTRO / INDUSTRIAL

På sin tredje fullängdare blandar duon halvindustriella och nästintill dansanta ljudlandskap med lugna och passivt aggressiva ballader. Stundtals är det riktigt bra och stundtals bara märkligt. Precis som vanligt med andra ord.

Bandet har sedan sin comeback 2012 varit den där udda killen på skolgården som läser knepiga böcker och lyssnar på Burzum. Musiken stryker mothårs. Den skaver och är obekväm. Ibland känns det äkta, ibland inte.

Men då och då är det som att de glömmer bort att vara bandet på tvären och bara kör på, och då blir det så bra som på inledningslåten Repository World där det låter som om Twice a Man och Einstürzende Neubauten har haft ett one-night stand. Tungt, mörkt och intensivt.

Jag hade önskat att fler låtar var mer rakt på sak, då hade plattan fått ett mycket bättre flyt. Som det är nu finns det några låtar som borde drogtestas då de bara är konstiga. Vanligt Folk-konstiga, om ni förstår hur jag menar. Ett par, tre av spåren börjar ”normalt” för att sedan skakas om av en psykotisk sånginsats, vilket inte behöver vara något negativt, men här stör det mig lite för mycket.

Men efter att ha spenderat några veckor tillsammans med ”Lullaby For Helsinki” kan jag konstatera att det ändå går att njuta av den. Med ett finger på Skip-knappen funkar det bättre. Låtar som It Could Have Been For You, Punk Ghetto, No Heaven och Café Art är tillsammans med den tidigare nämnda öppningslåten alldeles utmärkta exempel på bra industriflörtande electro.

Om jag skulle få önska mig något i julklapp så skulle det vara att bandet tar några myrsteg åt det kommersiella, utan att sälja sig helt, för då tror jag att fler skulle få upp ögonen för dem.

Det finns nämligen något där, gömt inne i ljudbilden, som skulle kunna bli något stort.

För dig som har tröttnat på arg EBM och gamla 80-talsband som släpper förutsägbara plattor och vill ha mer tuggmotstånd i din elektroniska musik så kan jag varmt rekommendera de här vaggvisorna från Helsingfors.

SPOTIFY