• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

SYNTHPOP

Trevligt återseende som inte gör sina fans besvikna.

Tyska Final Selection bildades redan 1993, men det var väl efter millennieskiftet (00–10) som bandet hade sin glansperiod med några album. Nu har man rustat ett nytt team och släpper Siren’s Call med full kraft. Fansen bör minnas dem och bli nöjda. Riccardo Schults röst klingar bekant och soundet rör sig som tidigare runt synthpop av klassisk tysk karaktär. Men givetvis kan jag skönja utveckling. Det skulle jag främst säga tillhör själva låtskapandet.

Där efter avtar mitt intresse något. Ljudbilden är knastrande digital och iskall – som den i regel alltid är med musik från vår granne på kontinenten. Dränkt med olika presetsljud som panoreras fritt. Ja, det är väl så det ska vara. Men jag hade kanske tyckt att något personligare sound skulle vara mer klädsamt. För det finns som sagt bra låtar! ”Empty Ways”, "The River", ”The Fire” och ”Beyond My Dreams” är sådana exempel. Jag kan även uppskatta att flera låtar har inslag av akustiska trummor vilket ger soundet mer botten.

Jag tycker Final Selection ska vara riktigt nöjda med att komma tillbaka med ett sådant här album efter cirka 15 år efter att förra plattan släpptes. Kan de renodla sitt ID och visa mig tydligare vad som särskiljer dem från en hel trave med andra tyska synthpopband i den här genren, så kommer även betyget att bli högre.