• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

POST PUNK / ELECTRONIC / ALTERNATIVE

Lång väntan - hög utdelning.

Sju år är en lång väntan, eller ska jag säga längtan? Svenske gothprinsen Henric de la Cour har med sin över 30 år långa karriär i rampljuset med band som Yvonne, Strip Music och inte minst under sitt eget namn gett oss mycket att tycka om. Speciellt vill jag lyfta att de la Cour också alltid har levererat det visuella intrycket både live och i videos. Ett tydligt artisteri. Han tar plats på scenen för att han vill ha den. Jag gillar det och är nog också en stor anledning till att han är en så omtyckt artist.

My Bones, My Ashes tar oss både framåt och bakåt i tiden. Bakåt för att han målar med den färg och textur som du hittade i både Yvonne och Strip Music. Framåt för att han utmanar sitt artisteri - och framför allt låtskriveri - med en annan mognad än jag har hört honom leverera tidigare.

Exempel på båda enligt ovan beskrivning är väl tydligast i låtarna ”Scavanger” som är det bästa med Yvonne och Strip Music. ”High-rise” som med samma ansats landar i något jag längtat efter att de la Cour ska göra. Däremellan finns låtar med olika tonalitet och tema. Jag går inte igång på allt, men jag gillar att veteranen utmanar sig och hursomhelst alltid gör ett gott hantverk. Det enkla och repetitiva möter det mäktiga och storslagna. Statiska trummor möter skrammel. Helhet.

Det ska bli riktigt spännande att höra mer av detta live. För trots en rätt slipad produktion finns det mer bandkänsla i det här albumet än jag hört jag hört honom leverera på länge. Sju års väntan har gett utdelning - helt klart.