ELECTRONIC POP

Ett solitt och lättsmält electropopalbum som tyvärr saknar större överraskningar.

Time’s Arrow är det sjunde studioalbumet från det brittiska electropopbandet Ladytron från Liverpool. Albumet är skrivit under pandemiåren. Denna gång presenterar de lite mer lättsmält electropop som för mer tankarna till Simple Minds tidiga 1980-tal tillsammans med impressionistiska låttexter. Lekfullheten har alltid varit något som kännetecknat Ladytron, vilket hörs en del i ”City of Angels”, ”Flight from Angkor” och ”The Night”. Bästa låten på albumet är utan tvekan ”Faces”. Mycket för sitt pulserande sound och sångerskan Helen Marnies upprepande låttextsrytm som sätter sig på hjärnhinnan. Definitivt en möjlig kandidat till en av årets bästa låtar när 2023 ska summeras.

Personligen tycker jag dock att albumet är ljusår från Gravity the Seducer, som innehöll flera genomgripande melodistarka låtar (”White Elephant”, ”Mirage”, ”Ambulances”, ”Ace Of Hz”, ”90 Degrees”) som gör mycket större avtryck. För en del låtar i Time’s Arrow faller tyvärr lite intetsägande - som till exempel instrumentala ”Sargasso Sea” och albumtitelspåret ”Time’s Arrow”. Annars håller albumet hög klass rent produktionsmässigt. Det är snarare bristen på låtvariation och bestående melodier som jag saknar.

SPOTIFY