AMBIENT / INDUSTRIAL

Den perfekta plattan att lyssna på när apokalypsens fyra ryttare kommer till stan. En hotfull och samtidigt återhållen skiva som kräver din fulla koncentration från början till slut.

The end is nigh…

Jag har av någon konstig anledning helt missat Michael Idehalls musik fram tills nu. Han är en musiker, författare och konstnär boendes i Göteborg. Han har släppt flera av sina plattor på det legendariska skivbolaget Ant-Zen och den allra senaste skapelsen som jag ska avhandla här är en mörk och hotfull historia.

Inledningen är helt jävla briljant, om ni ursäktar min franska. Trippeln med Built Apart, The One Who Sees All och Bear Nemisis tar strypgrepp på mig med sin intensitet, sin passivt aggressiva sång och sin pardonlösa attityd.

Att beskriva musiken blir nästan löjligt och jag blir då tvungen att kasta fram genrer som Neofolk, Death Industrial och Black Ambient för att ge en vink om hur det låter.

 

Det är mörkt, rytmiskt, skramligt, mullrande distat knaster som lyckas med bedriften att låta återhållsamt och vara omväxlande på samma gång. Musiken lyckas låta både uråldrig och tidlös och jag får upp bilder i huvudet av såväl medeltida offerriter som dystopiska framtidsvisioner á la Terminator.

Och mitt i allt så får vi nästan en hitlåt i form av den tunga och medryckande, ja nästan dansanta, Gordian Knot som inte hade känts malplacerad på en Dive-platta.

 

Det är ingenting du ska sätta på när du har ditt nästa gardenparty eller barndop, men i hörlurar eller på hög volym hemma i stereon så är det en väldigt häftig upplevelse.

Jag vill inte kalla det lättlyssnat. Låtarna är för påträngande för att bara ha på i bakgrunden.

Det är å andra sidan inte heller särskilt extremt om du är uppfödd på Einstürzende Neubaten och Throbbing Gristle…

 

Om jag får komma med en invändning så är det sången. Den är mässande och pratig, i vissa spår gränsar den till Spoken Word och det passar ibland och ibland inte. Jag hade personligen velat ha lite mer ilska och frustration i sånginsatserna lite här och där.

Slutbetyget blir ändå högt då jag tycker att han har en röd tråd i sitt skapande som gör att man som lyssnare aldrig tappar fokus från musiken.

Rekommenderas varmt.

 

SPOTIFY