• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

SYNTHPOP / ELECTRO POP

En debut som visar att något annat än framgång är oundvikligt för Mördelin.

Det var länge sedan jag använde begreppet ”depp-synth” känner jag. Märkligt, men underskattat. Manchesterduon Mördelin – som jag intervjuade här i våras – gör välproducerad synthpop som jag gärna skulle vilja lägga i det facket. Debut-EP:n Pefáce innehåller sex spår som innehåller mycket vemod och är väldigt snyggt i allmänhet faktiskt. Nåja, det är kanske en rätt generisk ljudbild när det gäller modern ”synthpop”, men det är väldigt bra gjort med en produktion signerad Olaf Wollschläger som gjort sin magi i mixerbordet.

Låtmässigt är kvalitén extremt jämn. Kanske för jämn. Urskiljningen kommer efter 2-3 lyssningar. Första varvet tror jag att ni kommer att tycka Préface är något platt – men det är den inte. Nej, låt er sjunka in i spår som ”Black and Red”, ”The Forest” eller avslutande ”Spirals” så märker ni. Åter igen flaggar jag för att engelskspråkiga artister alltid gör så mycket bättre texter. Dito artister - i framför allt Tyskland - gör generellt för jäkla dåliga texter med krystade nödrim. Jag älskar Mördelins texter. Mörka beskrivningar som är öppna för tolkning, men ändå i en tydlig kontext. Lyssna!

Hela förpackningen av Mördelin har Pascal Carton och Amy Williams lyckats väldigt bra med. Allt från bandnamnet, musiken till pressmaterial. Dessutom vet jag att de slipar på en livepresentation som kommer att sticka ut. Med en så genomarbetad grund – och inte minst bra musik – finns inget annat öde än framgång. Vårens intressantaste debut.