INDUSTRIAL / INDUSTRIAL ROCK

”I just wasn’t made for these times” sjöng The Beach Boys på sin låt med samma namn och det känns lite på det viset när jag lyssnar på Nine Inch Nails senaste album Bad Witch. Antingen så är det jag som ligger efter i tiden eller så är NIN före sin tid.

Förra året släppte NIN minialbumet Add Violence, fem relativt lugna, för att vara NIN, låtar som klockade in på 27 minuter vilket jag tyckte var ganska lagom. Dessutom innehöll albumet en av det årets bästa låtar, ”Less Than”.

Bad Witch är dess raka motsats, lite längre med sina 30 minuter och med ett högre tempo. Inledande ”Shit Mirror” är bra även om det är på gränsen till vad jag klarar av när det gäller distortion och gitarrmangel. ”Ahead Of Ourselves” håller ungefär samma tempo och är i mångt och mycket uppbyggd på samma sätt som ”Shit Mirror”. De nästkommande spåren ”Play The Goddamned Part” och ”God Break Down The Door” är någon form av avantgardistisk breakbeat som går i 190 knyck, eller BPM om man så vill, och som jag dels inte tycker passar in med de andra spåren på skivan och dels tycker är ganska jobbiga att lyssna på. ”Bad Witch” avslutas sedan med ”I’m not from This World” och ”Over And Out ” där den sistnämnda är skivans bästa spår enligt mig. Lugnare tempo och en tydlighet som jag saknar på resten av skivan.

Kanske börjar jag bli gammal men det känns som att jag och NIN växer ifrån varann för varje skiva som släpps. Jag vet att jag inte kan förvänta mig låtar som ”Hurt”, ”Head Like  A Hole”, ”Terrible Lie” och Down In It” längre men jag saknar helt klart den tiden då NIN satsade mer på melodier.

SPOTIFY